Baby 0-2 månad

När man först 2 månader senare ska skriva om babyns första månad får man påriktigt börja gnugga hjärnknölarna. Man lever ju i en ny bubbla, igen. De förekommer trötthet och man är igen fast vid att hålla ett litet nytt liv vid liv. Någon som är totalt beroende av en. Då har man två andra liv att ta hand om här, som någo fågelumngar som piper eller yrande hamsterungar, eller va fan nu man ska kalla dom, små hyenungar ibland :D Men jaa dom ska matas och varas med då de lite också finns tid. Den där ta han dom sig själv tiden kan man drömma om när storsyrrorna helst är fastklistrade i mig de också. Tur nog så var vår nykomling lätt och nöjd baby så jag hade energi att vara ganska normalt direkt. Då vi kom hem från sjukhuset var det ju ganska de där äta sova skita stilen. Visst kastade ja mig vid soffan nu som då men inte alls lika trött som jag var efter att Minéa föddes ja bara sku ha kuna sova va så slut så slut första veckorna, kände mig redan mega trött före hon föddes då hon gick till v 42.

Ganska långa tider orka han vara vaken direkt från början och tyckte om att sällskapa. Brukade sova en stund på förmiddagen ta en längre vila på dagen och sedan då efter vår middagstid så vi kunde vara ute och städa gården efter vintern, kratta och röja och vara ut och gå korta promenader med flickorna, sedan sov han oftast tills flickornas kvällsysslor va förbi så när de sku börja läsas så vaknade han och jag parkerade mig vid soffan och ammade. Sedan chillade han med oss till ca 23 och ganska samtidigt lade vi oss och sova . Sen sov han till ca 3 och ville ha mat sedan åt han igen på morgonen innan jag steg upp och lagade mig klar att föra barnen till dagis. De va rena lyxen, hade jag alltså sovit ungefär en hel natt direkt. Han sov brevid oss till lite före midsommaren så ja ha bara lyft honom från unipesän brevid mig och ammat och i något skede lagt honom tillbaka, oftast vaknade jag av en rejäl mjölkdusch då mjölksamlarkkoppen tömdes över mig helt och  hållet, sov på handuk och trasor för ja somnade ju nästan alltid :D sedan lyfte jag ju honom tillbaka och kunde sova utan att vara rädd att lägga mig på honom. Flickorna har ju sovit ganska direkt i egna sängar och jag har varit noga att lyfta dom tillbaka direkt när jag ammat klart men nu e de så hektisk vardag att tröttheten och sömnen tycks vara djupare och snabbare för mig att ta tag i, för sovde direkt babyn kom på bröstet. Ligger ochh ammar vilket ja int alltid gjorde med flickorna just för att ja int hade unipesän i vår säng. A har varit hemst viktig att ha babyn mellan oss och få höra honom andas, någo han int tidigare ha brytt sig så mycket om.

Babyn ha vari van i att det finns ljud omkring honom och vi ha skrikit och stohejat runt honom ibland så ja tyckt synd om honom. Städa var det inga problem med tidigare heller.
I en tid tyckte ja han sov bättre i vagnen inne än ute men nu just mitt i sommaren e de nog bättre ute än inne. Och de beror också på vilken vila han somnat till. Sover han sin djupa långa vila gör det inget om man pratar brevid eller flyttar vagnen eller någo sånt men om de bara e hans korta lätta vila så kan han vakna ti att man (syskonen) bara går och ser på honom och lite flyttar täcket eller någon skriker utanför sovrumsdörren..

Han ha vari noga vem han tittar i ögonen på märkte vi :D mamma va redan orolig att ser han eller har han någo i utvecklingen men han ser nog och åt oss gör han ju inte annat än skrattar nuförtiden så här i 3 månaders ålder. Första leenden kom ju då vid ca 3 veckors ålder eller i mitten på april. Då blev han också mer aktiv förstås. Från dopet framåt, då han var 6-7 veckor gammal skratta han allt mer och började vifta riktigt hurrja vid skötbordet och han kunde inte släppa blicken från sina fina bilder. Var han missnöjd och inget ville hjälpa kunde man lägga ner honom vid skötbordet. På golvet började han trivas vid slutet av maj när han började viffta mer och hiffade att det kilisar när han viftar på händer och fötter vid lekmattan. Vid två månaders ålder börja han greppa saker så som trasan och gömma sig bakom den och föra saker mot munnen. Att ta tag i saker va nog mer i misstag men intressant när tavara for fram och tillbaka, ingen direkt förståelse att de va han själv :P

5 hela dygn gammal <3

Lite sömnig och mamma envisas att ta foto till dopinbjudan 

kollar på något dinglande vid lekmattan ca 1,5 månad

Fönsterbyte på gång, de vsste du nog inget om, ca 1 månad <3

2 månader gammal bebbe 31.5

Vår babys

De e mitt i sommaren redan och jag har inte haft tid eller energi att öppna blogg fast ja tänkt mycket på hur avkopplande de e att skriva ner lite dagbok  och minnas tillbaka. Tänkte skärpa mig nu samtidigt som ja med min amningshjärna redan glömd hur första tiden var, harmar mig över att int ha nedskrivet babyns eller de äldre barnens utveckling och reaktioner från våren..

Vi har haft äran att skapa en lätt och lugn pojkbebis till vår vimsiga fartfyllda familj. Mommo kallar honom ko-lugn då han inte vill bry sig så mycket om stohejet runt om honom eller när de äldre e på och har med honom i diverse lekar redan.. Sov bra i början då ungarna sprang å tjöt inne och så gjorde han övrigt de små gör; äta sova skita. Så han ha gått här med ena handen kan ja säga som en helhet, (å ganska långt går allt ännu lika).  Tänkte försöka skriva någo inlägg om honom och hans utveckling under 0-3 månader om dopet och sommartiden.

Lillbisin som gick nästan 2 veckor över 💕

Magen växte & mående v 41-42

Masun växte

Startmagen de här e nog taget i juli 1 dag efter + på stickan.  10.7.2018

Kände mig illamående och svullen redan innan testet :x

Bilder från första 12 veckorna finns int knappt alls, jag bara spydde och när jag var uppe var ja på jobb så några helt första magbilder vart de kanske syns något redan har ja int, lite synd, men sen igen så syns de nu just och just i den här vecka 13 bilden nedan. De va ju mer ihållande svullnad än masu.

                      Vecka 13+5, första ultran är förbi redan i början av september.   Vecka 14+3

2.10 vecka 16+0                                            16.10 v 18+0

Andra ultran hade vi sista oktober. En tydlig liten gosse som inte visade sig så bra. Jag fick gå på ultra en gång till, även då var det besvärligt att få profil och huvudomkrets på honom. Nu såg vi även mun och gom som kollas i dessa veckor. Hade äntligen varit några veckor Utan att spy!!! 

Vecka 24+0                                                Vecka 25+0

vecka 28+0 Juldagen 

 vecka 29+0                                                              vecka 31+0

12.2 Vecka 35+0 officiella mammaledigheten började!              v 38+0

Tio dagar före beräknat alltså Vecka 38+4

Vecka 38+5                                                           vecka 39+1

Vecka 39+5                                                               Vecka   40+0

Vecka 41+2 

9 dagar över beräknat

De tippade på en 4 kilos baby, får se va de blir :D

Övertidskontroll och eventuell start i söndag v 41+5, spännande men önskar ju nog att min kropp sätter igång de själv, lika frustrerad känsla som med Minéas graviditet. Varför sätter int min kropp igång de i tid hur jag än rör på mig, har nästan kuna leva helt normalt, nu spänner och trycker de ju en massa mer än par veckor sen och ja e helt massor tröttare och känner att kroppen nog börjar ge efter snart. Mest frustrerande e de här ju psykiskt, sku int ha tid att föda nu mera utan hellre ha honom här! Int så lätt när man e ett hormonmonster att vara lugn med barnen och dom igen e ju också på tårna och går och väntar, dom vet att den dagen babyn borde ha kommi ha gått förbi att varför kommer han int ut. Somtur e Adéle såpas stor att hon förstår och älskar läsa babyväxt och födsel böcker så hon vet att ja kommer åka in nu inom närmaste dagar och senast nästa vecka föds han med hjälp av medicin om int annat. 

Läkarkontrollen i v 41

När man är så trött på kvällen att man somnar innan man hinner publicera inlägget 🙈

Japps in i v 41 e ja nu och hade läkarkontrollen som var insatt.
I söndas hade jag riktigt brännande värkar och sammandragningar som inte var sjuka så levde nästan i hoppet om att få åka iväg på morgonen. De höll på så hela dagen direkt vid morgonmålsbordet kände jag att de va något annorlunda. Sluta aldrig under dagen. De blev häftigare mot kvällen men efter bastubad och avkoppling i soffan så tog de tvärt slut ca kl 22. Sov riktigt bra hela natten och nästa da var riktigt normal lika så tisdagen. Magen hsr ju hålli på med att bli hård länge men inget är sjukt. Tänkte att tusan en storstädning måst man väl fixa ännu så ja damsugade, moppade golven och torkade ytor i kök och vardagsrummen och vek en hel del kläder och sorterade byk. Bykkorgarna e ganska toma, ha försökt byka hela tiden så att de int ska finnas enorma bykberg när babyvardagen är här. annars har ja tyckt att de e lite långtråkigt. A har varit mycket hemma och jobbat och barnen på dagis. Ja ha int orka och haft lust att fara nånstans och alla ställ kräver typ pengar så ja vill int gå ut på stan och shoppa för vi behöver inget och ja vet att ja int kan hålla mej så ha chillat mycket hemma. Har int så stor lust att vara social heller så ha int orka mer vara i så stor kontakt med vänner, alla går ju och väntar på att ja ska hämta nyheten om när babyn är här... Man blir liksom i sin egen bubbla.. märker att ja int ens svarar åt barnen någo vettigt eller lyssnar på dom på allvar. E helt inåtvänd.

Nå läkarkontrollen idag va helt trevlig fast den inte gav mej just något annat än bekräftelse att babyn har det bra och trots att min navelsträng och moderkaka är mycket kalkad så e den fullt fungerande, babyn växer helt lika som vilken baby som helst så vi prickade inte in någon ny kontroll nu för annars blir de ju sedan start om int han kommer ut. Fortfarande ska ja ju vara allärt men kanske int lika hysterisk mera som ja varit de senaste 2 veckorna, rörelser e viktigast och de måst man ju ändå känna efter mer när det går över beräknade tiden.

Under senaste två veckor ha de hänt någo för nu så man inte huvudet mer alls, han e helt under mitt blygben så de måtte fick vi ju int alls. Int undra på att de börjar va svårt att röra sig. Babyn hade på alla andra ställ vuxit bra och fostervatten har ja också ännu riktigt rikligt så inget där heller att fundera på. Hon frågade mycket hur jag själv känner babyns storlek som, så sa ja att helt passlig och lik flickorna, inte tycker jag han är någon 4 kilos klimp heller men sen igen har ja så mycket utrymme och han  e så långt ner och bak att han bra kan vara 3800g fast han sku kännas som 3500g. "Sulle just sopiva vaikka olisikin iso".. hmm jo tur har ja int benägenhet ti stora eller sockerbarn 🙈😁 Tycker ja känt mig mer klumpig och babysarna större under de tidigare graviditeterna nog.  Blir spännande att se för tror inte han gått upp på två veckor från ca 3300-3950g heller de e ju liksom ett halft kilo redan! Så nånstans kastar de, nu ha ju int huvumotten aldrig varit rätt och inte alls med så de e ju ett mått som kan påverka.

Efter ultran sa hon att när vi nu e i dessa veckor så gör vi ju lite irritation där nere så hon tryckte och vred om men de kändes absolut ingenstans. Otroligt, Med minéa to de nog sjukare när dom vred om och va riktigt massa slem dom drog ut nu va de int alls någo sånt. Kände hur hon tryckte på babyns huvu och dro där i någo kanter med fingrarna som hon sku ha spela gitarr men någo sjukt fick ja int, nästan besviken hon försökte med naglarna spräcka hinnorna och sa att om de nu spricker sku de ha spruckit / spricka för sig själv också att sällan får man med naglarna de sönder om de int redan e påväg och gå. Så inga vatten tömde vi och start på något sätt men försökte åtminstone. Blev inte ens och värka just alls, lite molande på eftermiddagen men de e redan förbi. Sex sa hon att e hennes enda tips nu för spermet innehåller samma ämne som det som en förlossning sätts igång med. Trots att de kanske inte e de man direkt tänker och har lust på i dessa tider med tryck och smärtor nu när han e så lågt nere...  Vet int om ja ens mer orkar försöka utan vi väntar bara och nästa vecka får ja ringa start tid åt mej då om de int sätter igång före de. Ha ju vari inställd nog att de går över eftersom båda andra har gjort det men lite konstigt att min hinna e så stark fast han ligger och trycker så häftigt mot den. Är ca 3 cm öppen och kanal ännu kvar ca 2cm som lär försvinna först sen när förlossningen  e i full gång för omföderskor, förstföderskorna far kanalen före man e ordentligt igång och föder, ganska spännande de där också. Tyngst e de här eviga väntande och man kan int planera någo alls. Bröllopet nästa lördag ser ut att få bli för vår del, galna dagarna far ja nog på onsdagen till efter min rådgivning om ja int ha fött eller föder , har int liksom tid att föda nästa vecka, då får de hellre komma på Adéles beräknade 1.4, vårt aprilskämt 😀

Här e en skruttig unge, riktigt stora tunga ögonbryn och stor näsa 😍 handen framför ansikte , ser ut att ha tummen i munnen 

"Förtti" veckor

Den här mamman har ett väldigt skönt babyhotell och fast barnen alltid i alla ultror mortsvarat veckor eller varit större så ha dom behövt 40-42 veckor i magen för att bli klara så e de bara.

De sägs ju att flerföderskor känner även värkar häftigare och de strålar och sticker till mot nerver betydligt mer, vilket känns konstit allt borde ju vara färdigt och rymligt, vilke de nog är men smärtorna är av någon underlig orsak häftigare. Lika så när livmodern drar ihop sig. En bekant trodde hon sku dö i sängen jämfört med de två tidigare barnens livmodervärkar efteråt. Så ja ha också packa me mej tilome medicin i min nessesär fast ja ju får på sjukise men men:D :D Minns att de tog sjukare redan med andra barnet än med första så tror att de nu också kommer vara häftigt fast de nu int e så länge de håller på. Värkar överlag längs graviditeten ha ja också haft mer än med flickorna. Påverkas säkert dels av att han e under mitt blygben, undrar hudant forms huvu han har när han luggit där under från början redan.

Annars mår ja ju bra, e ganska ok pigg och sover gott om natten, visst e ja mer irriterad och nervös och de trycker på från alla håll och man går lite hysteriskt och känner efter alla rörelser och värkar. Allt på rådisen  e bra rent urin, bra RR ca 120/67 så lite högre än va ja normalt har pulsen e säkert lite på 90 och de känner ja ju av helatiden så den biverkningen kommer också vara skönt att bli av. Illamående och halsbränna kommer och går. Värst e bröd och vissa kryddor.

Vikten e nu ca 1,5 kg mer än när ja vänta Minéa så ha hålli den helt bra också med tanke på att ja vägde 2-3 kg mera nu redan från början, märker att de int e sommar med den svullnaden e int här och stör, fast jag nog e svullen, vader och vrister e svullna  lika så ansikte och en aning obekväma känns ringarna efter bastun men ha int behövt ta av dem. Magen har en lite mer utåtputad form så ha int rigit lika myky runt rumpan och låren kanske som med flickorna, eller de ser iaf mindre ut när magen putar rakt fram. försökte ta lite masubilder med A här nu v 38-39 men vet nu sen va de blev, skit årstid att ta magbilder när man har vitt som bakgrund både vägg och vid snö. jaa annars ha de väl int hänt så mycket, vilar och tar de lugnt förberett lite skötbord och vagnarna e klara sängen bäddad och sjukiskassarna packade.

39+6

Mars månad med läkarkontroller

Förra veckans inlägg som förstås bara blivit upp här på datorn...

Känns konstit att de redan snart gått en hel vecka av mars, i januari va ja nästan rädd att föda i förtid då ja hade så illa med värkar och jag redan i v 32-33 var mjuk men stängd ännu. De fortsatte ju kännas där nere och fick vara ganska extra lugn tills v 36 då ja hade läkare och ultra som kontroll över muskelknölen 2cm myooma i moderkakan, detta besök ersatte då vanliga rutinkontroll läkargranskning på rådgivningen. Var till min förvåning 2cm öppen och mjuk men kanal hade jag ännu 3cm kvar, alltså all längd. Babyn ligger jäääättteelågt sedan början och från v 28 har ja haft mest illa vid blygbenet då han ligger och trycker där under, finns nog utrymme och ja klarar av att röra på mig nog, lite ha de gett efter så här mot slutet så känns int mer så illa men sitter jag mycket eller måst gå och stå mycket börjar det värka. Värst e de att komma iväg när ja suttit.

På ultran och kontrollen 18.2  hittade de inte mer myooman, den brukar sällan kunna försvinna helt men kan synas då man har sammandragningar och det är sammandragningsringar, vilket ja har svårt att tro eftersom myooman hittats av två skilda läkare vid båda de tidigare ultrorna så den måst nog bara ha flyttat på sig och ligger någonstansbakom babyn så den inte syns. De kan växa under graviditeten och hindra babyn att växa eller få näring, men verkar inte ha hänt så. Men istället hittade de mycket kalkad moderkaka och navelsträng (lika som med Minéa) varför jag fick ny tid nu 6.3 till v 38+1 för kontroll av den. Ny läkare och någon kandi som inte var så säker på de hon gjorde och var inte så pratsam och frågade alltså inget, kollade inte heller något annat än de som stod i min text sedan senaste besöket, va lite sur att de int va samma läkare, henne hade jag redan då jag blev undersökt av Minéa då och som nu igen var väldigt kunnig...
Nå de här kandin och den andra läkaren tyckte den ännu bör kollas upp, till min förvåning först till v 40+1 och vid behov tidigare ska lätt ta kontakt men med god tur har vi ju redan en baby här, tycker bara de e  konstit att sätta en undersökningstid för en sådan sak först till 2 veckor framåt då jag med Minéa fick med 3 dagars mellanrum gå där av samma orsak.. Nå måst följa med babyns rörelser helt jättenoga, vadå stress när man har sån fart på i vardagen annars också att man ju int känner alla rörelser så ska man ännu va extra allärt. Och falla får ja aboslut int för istukkan kan lätt lossna när den e så skör, så ja måst helst gå med spikskor helatiden... joo just de, måst ja gå med nabbar nu under mina skor nu helatiden, "jaa du kan ju falla utanför butiken också".. Ja har ju nog nabbar på skorna när ja e ut på gården med barnen :D undviker att röra mig så mycket ute men för och söker ju dom här från dagis och handlar ju hem allt. Hon undra om ja röker när den är så kalkad, ser ut som en rökares moderkaka. Då e ja ju annars ändå ganska hälsosam, men sen sa mamma att hon hade nog också med de sista barnen kalkning vill hon minnas och int ha hon heller rökt. Myooman har hon också och de är också ärftliga så ja tycks ha fått allt av henne i arv.
Ingen indreundersökning så vet inte nu vad som skett sedan senast så går inte och väntar på något i onödan, dom trivs ju i min mage så ja kan tydligen vara fast 5cm öppen och va utan kanal utan att någon förlossning egentligen är igång, vet nog sen, dom här båda börja helt hux flux på moron och framskred fort så nog lär ja veta när de e igång :)

V 39 igång

väntans tid är lång

Jag som hade tänkt när ja skrev de där ena inlägget att lite dagbok över den här graviditeten också sku va kiva. Man lever i en bubbla och e så tankspridd att ja minns ju int tillbaka just någo alls så lite hups blev det för int ha ja ens vari in här på bloggen. Tycker de e kiva att sen gå tillbaka och kolla helt vardagliga juttun va man gjort hu de sett ut i sin helhet. Barnen vuxit och helt enkelt lite dagbok som flyter på av sig själv eftersom ja nu int e den aktivaste me att fylla i någo dagböcker. Har mina pregoböcker som ja skrivi några meningar och tankar i men så mycke mer än de finns de int. Barnens babyböcker lyser av blanka sidor för de mesta...

Nåja Februari närmar sej sitt slut och här går jag och väntar. Har haft illa sedan januari och inte gjort så mycket åt något håll. De bara inte rent fysiskt går att städa och stoheja och röja på som me de två tidigare graviditeterna. Eller kan ju vara ja redan gör en hel del lika mycket eftersom här redan finns två filurer man måste ta hand om och det bara inte går att sitta still och varva ner. Förutom en stund på kvällen i soffan för att sedan dyka ner i sängen och somnar som en stock, för att sedan vakna till en lilla M som ligger och sparkar mej så förfärligt i ryggen att ja måst stiga upp på wc..
Känns ju så störande. Först lå ja hela slutsommaren och början av hösten för att sedan lite repa till mig efter en veckas sjukledighet i oktober för att ja va så trött så trött på mitt spyttande. Slutade äntligen spy någon vecka före andra ultran som va i slute på oktober. Hade hemsk arbetsstress innan jul och efter jul och min chef va så bitter på att ja sku bli borta att de påverkade ju också atmosfären, lusten att hjälpa till och förbereda allt innan min mammaledighet for ju helt.  Sedan började jag få såna sammandragningar och foglossningar att ja int mera kunde röra mig normalt. Det är inte värt att jobba sig så totalt slut på jobbet för att sedan orka sköta och ta hand om sin familj och de sista SIG SJÄLV, man glömmer och prioriterar ju alltid de där egna mående mot slutkanten och får napp just innan kanten ger efter. Så typiskt. första veckan sjukledig hade ja dåligt samvete eftersom ja annars va ganska pigg ju i v 32-33 sedan började ja igen ha mer illa och tröttheten kom, fick ångenst av att vi int ha fixa absolut inget åt babyn, visst kan man stoppa en baby i nån knut och nån sovpåse hittar man väl fram men ville ju när jag nu var hemma fixa och laga, det där boande som hör till...

nååå v 37 lider mot sitt slut snart och här har nu babysängen kommit upp, vagnen är kasad och putsad och lite krims krams (tuttar och blöjor alltså :D)  fick jag hem från butiken en vecka sedan. Bara int kan tänka mig att fixa allt fram och stå sedan och damma en månad till ifall han bestämmer sig för att ändå bosätta sej längre än vi tror. En aning regelbundet hård mage av sammandragningar har ja nu haft fast ja bara ligger eller sitter, gör int ont men känns som att skinnet spricker. Illamåendet och sura uppstötningar ha igen hittat tillbaka. De kommer alltid någon vecka sedan är det helt ok och sedan åter igen ska man lida och helst spy :x

Men nog e de så skönt när de börjar vara ljusare och doft av att våren närmar sig, ja måst säga att jämfört med ifjol VÅRAS  när de va ännu -20 i mars så e de här nog mer de där rätta vädret. Sku få hållas ännu en tid lite svalare men sedan får de sakta men säkert börja varmna. Vinter kylan hör nog december januari februari till men i mars tycker ja nog de där kallaste kan börja ge sig. Den här halkan e ju helt hemsk så något sku de nog få börja hända :(

Barnen trivs bra ute och åker pulka på skaren så de ha vari super tidsfördriv och nära till hands. Dagis e deras viktigaste sociala kedja och där kommer de få vara ca 3 ggr i veckan nu tills sommarlovet och det blir dags att säga upp Adéles dagisplats då hon sedan börjar förskolan i höst. Med Minéa vet ja int ännu va ja ska göra. Problemet kommer egentligen först från februari 2020 när jag blir vårdledig så funderar om jag då borde flytta henne efter jul till någon dagverksamhet men sen gör ja ju int annat än kör mellan 9-13 från ställ ti ställl, tänk om vi sen har nån unge som hatar att åka bil :O nå jo de orkar ja int tänka på just nu om vi nu sku se framemot något annat här imellan  :)

Ingen vacker bild men tyvärr den senaste ja tagit :} v 36+1 kanske de sku kunna vara, ca en vecka sen 

v 35

v 36 ser igen riktigt juntig ut :''''D