De senaste dagarna nästan veckorna ha vi nog haft så mycke allt möjligt att man knappt hunnit sätta sej vid datorn och skrolla ner facebook stausarna. Har försökt hänga me med att snabbt läsa bloggarna som uppdaterats. Har int haft sådär speciellt inspis att skriva upp någo heller då man har en så söt tjej som så gärna vill umgås då hon är vaken och när hon sover så finns här ett och annat som ska göras, plocka upp efter oss :D Allt blir lite här och där när man tvinnar dagarna långa ensam med lillisen. Hjälpköket där vi pysslar om henne väller av kläder längs kanterna och ner kisade eller kakkade kläder hänger sköljda längs lavoarkanten. Man får alltså ta tag i allt såndändt och ladda tvättmaskin, diskmaskin och vika sina egna kläder i skåpet! Men ja älskar att städa så gör ju hellre de än sitter framför datorn ;) remont, trädgårdsarbete, växthus, enam med flickan en hel del och träff med vänner, handlanden, tandläkaren osv....
Över lag så utvecklas Adéle så man int själv hinner med. Behöver bara tänka någon vecka tillbaka så var hon ju så mycket mer beibigare. Hon e så stadi redan att man int alls behöver vara så lika försiktig i alla lyft svängar och hur man bär henne. Skönt nog! Hon e mer än nöjd för det mesta och ropar då hon behöver mat eller börjar bli trött. Har lärt mej känna igen gråten, gnällen och skriken. De mer grisiga gråte och arga gråtet betyder hunger. Ju ärmare bröstet man lyfter henne då man lagar sig i ordning ju mer grymtar hon! Ganska lustigt ;) Och så stor ler hon med munnen på vidgavel då man ger henne bröstet. Då hon e trött är hon mer gnällig och tonen i slutet på gnället har en hög sista visa. Då kan man bara testa med att ge tutten och trasan halft över ansiktet då faller ögonlocken ner och hon blir alldeles slö och stilla. Brukar bära henne till sängen då hon blir trött sådär ganska plötsligt, trots att klocktiderna fortfarande är de samma (vila mellan 9-10, vila mellan 11-30 och 12.30 längre vila mellan 14-16 och kort vila mellan 18-19) e de lättare att bära henne till s'ngen under de kortare vilorna man hinne rju int ens in under de korta vilorna innan hon igen e vaken. Den längre vilan ha hon sovi inne under de varma dagarna och de re svalare regniga dagarna sover hon alltid någon av vilorna ute. Sku ju itn hinna någo om ja sku föra ut henne vid alla dessa vilor :D
Då ja lagt henne ner i sängen brukar jag sjunga eller nynna någo medan ja masserar henne på låret eller klappar rumpan och håller ena handen mot trasan och tutten. Då suger hon sådär lugnt på tutten och säkert känner att jag finns tätt intill. Ibland räcker de att man bara sitter brevid sängen och håller handen på och ibland kan man direkt gå ut ur rummet. De e så olika alla gånger. Nu e de sällan de där hysteriska när man lägger ner henne, främst de att hon börjar rulla sig och bugra och spottar ut tutten och då måst man lugna henne med dessa trix. Intressant att bekanta siog med sin beibis och lära känna henne och de vad hon tycker är bra vad som passar henne bäst.
Ungefär någon vecka innan hon blev 2 månader så känns de som om vi kände varandra efter att ha vari hemma och hon observerat mig massor. Nu då vi "känner varandra" så behöver vi bara skratta mot varandra eller sjunga någo lustit så skrattar både jag och hon och en del blickar berättar mer ärn tusen ord.
Ordet "supa-supa"(mjölk) har hon nog börjat känna igen. För då hon blir hungri och man snabbt tex diskar klart och springer överllat runt och söker mjölkuppsamlarn och trasan och söker en bekväm ställning och så brukar jag stanna upp tex om hon ligger på golvet och sjunga supa supa och då märker ja på hennes gråt att dne blir sådär "avuton" glad-gråtig-gnällig ton som blir att snabbare och högre. Hjälper ju också mjölken att stiga då barnet gråter. Klunkar och hulkar i sig mjölken. Till tack får jag alltid några pruttar ett stoort leende och en helt matkomig flicka som ligger och sträcker på sig innan hon rapar. Dessa stunder att bara sitta och omservera henne och tala med henne kan ta över 30 minuter inna nån dera av oss orkar(främst hon som börjar "hoppa i famnen och sträcka på sig så hon står på mig och viftar till) flytta ner oss på golvet och leka. De e de bästa att bara mysa och gosa och njuta av tiden tillsammans bekanta sig med varandra och småprata och le åt varandra. Helt obeskrivligt ju men den som är mamma förstår vad jag menar!
Adéle observerar massor sina leksaker och riktigt stirrar på dem. Nu ha hon fatta att vifta med händerna för att få leksaken att ha ljud (tidigare främst med fötterna men de lyckades hon int riktigt med)
Griper också tag saker och viftar med dem, lite omedvetet men hon håller om och viftar. En nyckelpiga med prasslande vingar är nog prasselviftningsfavoriten, hon skrattar riktigt då hon viftar för fullt och man kommer och babblar med henne! När hon sträcker på sig griper hon ofta tag i sina kinder och näsa.
Och på tal om tjocka kinder så den lilla runda paprikarumpa, man bara smälter!
På mage trivs hon allt mera då man flera gånger i dagen har henne korta stunder på mage för att stärka nack och ryggmuskler de e ju därifrån hon sen ska starta iväg och röra på sig själv. Hon håller redan jättebra nacken uppe då hon e i famnen och en stund också på golvet. Annors trivs hon dagligen allt längre stunder ensam i skilt rum medan ja gör någo annat som måst skötas.
 |
| Hon räcks till nyckelpiga som dinglar och skramlar |
Adéle är såpas lång att ärmarna i 56 kläder alla är för korta i både byxor och bodyn. Så har nog främst bara 62 i användning. Hon e ju redan över 60 lång så får nog helt enkelt lägga undan 56 nu :)
Vilket långt och råddigt inlägg. men utveckling som minne!