Här mår jag bra!
Mamma säger att jag igen haft en växt spurt både fysiskt och intellektuellt. Enligt rådgivningstanten var jag den här gången
9600g (8910)
78cm (73,8)
Så 80 kläder som är i mindre modell är för korta i ärmar och buntar, så mamma har plockat fram en del 86 redan! och fick jag dessutom två sprutor så blev ju int precis glad. snyfta främst men sablar ni sku bara veta sån kraft jag har! mamma klämde så hon trodde mina ben sku brytas :D
Allt det där förstår jag mig inte på, men utforskar allt och trivs igen en stund längre för mig själv. Men har ganska pappa, mamma fas. Tycker de ha vari lite tungt när mamma åkt bort långa dagar och så ha mamma vari lite stressig så ja ha sökt mig automatiskt till pappa. hoppas mamma inte tar illa upp :) Trivs nog med mommo bra om dagarna och inte en endaste tår har jag släppt. vinkar så glatt både i dörren och fönstret. Nästan så mamma gråter :D
Just nu i fysiska utvecklingen rör jag mig mestadels krypandes, med full fjång, tar spurter och skrattar skitit! MEN nu senaste dagarna har jag övat att gå flera steg på allvar, jag måste få börja gå själv tex från bordet eller soffan om nån ber så kastar jag mej på rumppan och skriker. De sker i min tankt minsann! Igår gick jag från soffbordet till spisen för mig själv, pappa spelade gitarr och mamma råkade filma! oi så glada skrik det blev!!
Fortfarande väldigt försiktig, Behöver egentligen inte så mycke stöd, men vill ha någo att ha som säkerhet, ena handen eller gåkärran eller någo annat föremål.sku ju helst ha nån att gå med runt runt i huste ute på gården och kan int fatta när dom int alltid hinner och måste släppa mitt tag då blir jag lessen.
Både mamma och pappa lärde sig gå vid ca 1,2 år så de är väl ingen brådska för mig då heller.
Annars är jag ju om dagarna hemma med mommo och sysslar och pysslar på. För mamma ha de vari lite tungt och känns nästan ibland helt främmande då jag lärt mig nytt och har nya fasoner. Men den fritid vi har sätter vi nu 100% på att vara tillsammans med familjen, det tycker jag är roligt!
Jag äter som en liten gris men är ännu lite tveksam över familjens mat. Mamma brukar mosa lite extra min mat för jag har ju bara två fina tänder där nere och dom övre är på kommande så har lite ont i tandköttet. Äter ändå helst ost, bröd, banan, päron, vindruvor och mandarin utan skal, russin, kokt batat i bitar, bågar och annat som man bara kan stoppa i sig med pinsettgrepp. Med sked får jag äta alla dar, men mamma brukar bli lite tokig då jag slänger skeden till henne full med mat för jag vill ha henne att mata... så de blir bara övning ännu. Flaska, eller pipmugg som är full med vatten eller mjölk kan jag själv dricka med, men förstår int att höja på flaskan och luta bakåt för att få bättre i mej de ;D
Ute trivs ja och kunde krypa runt på treassen och gården och peta på stena hur länge som helst :)
Nu ger jag ordet till mamma och hennes konstiga tankar
De ha int vari så lätt att plötsligt vara borta från oss 8 h i dagen, trots att hon e hemma! Märker att hon är en massa fastklistrad i oss när vi är hemma och de är skönt, vi ha ju sakna henne under dagen och vill ju bara krama smysa och leka. Fast i bland måst ja medge att man är alldeles utmattad och ifall lillan har en dålig dag så är man ju allt annat än världens snällaste och gosigaste mamma.... Men vi sover bra, vet int vem man ska tacka :) :)
Vi ha börja igen med ny sömnskola eftersom hon i perioder somnat bra själv och sen har sina perioder att man nästan ska ligga med henne där i sängen och ändå så vill hon int somna fats man sku sjunga lite paija eller hålla handen över. Så tills sist ble ja så trött på de där och tyckte själv att så här ska de int vara. Vi pröva att lämna henne där efter sjungande paijande och inbäddande, alltså de där normala 5 minuters nattande, men fy attan att hon blev arg. Hon skrek så hon ibland kasta upp kvällsgröten så vi fick gå tillbaka lite och fundera någo nytt. Nå så många ungar som jag nattat så visste jag ju att de finns miljoner olika system och sätt och alla barn behöver olika, när de e fråga om eget barn känns int den där gränsen vad barnet behöver lika klar. Jag har själv vila ha mamma nära och hålla handen en stund om kvällarna så tycker ju de e naturligt men när man suttit 1 h och hon fortfarande int somna utan plötsligt veivar till och kollar på en så fick de vara nog. När jag lugnat ner henne ha ja använt mig av taktil stimulering, de ha ja gjort redan sen hon va baby, hon lugnar sig fort när man klämmer om hennes ben och drar med fingrarna över ryggen. De gjorde vi ofta till barnen med autism eftersom de där språkliga int kanske var lika starkt.
Vi ha börja med att bara sitta brevid helt tysta efter nattande utan att hon ser oss men att vi finns där nära. Hon va lite arg de två första kvällarna, nu går de bra. hon säger inget utan stiger 1-4 gånger upp mot kanten med trasan och tutten och sover ståendes!!!!!! alltså wtf tänkte ja första gången nog hon luta där med ögona fast tills ja svände mig om och la henne ner?!? man undrar sa flundran om gäddan är en fisk!?! Nåja hon somnar nu igen fortare och söker sömnen själv när man int är fast i sängen. Skönt nog för man behöver ju själv också lite svänga sig och söka sömnen. Fundera om ja borde ta och börja med nån stickning när man väntar på att hon somnar :D Fast snart kan man väl gå ut helt och hållet får man ju hoppas.
Annars har vi de ju allt bra. Varför ska man få babyfeber när barnet blir 1 nästan alla mammor jag vet har de?? nej vi ska int ha till nu!!! vi njuter för fullt av vår älskade dotter. Hon får vara liten och beebig en tid till. Behöver int blir stor och storesyster ännu som 1½ åring :)
