Dagiset startade för tre veckor sen och nu ha hon liksom börja mjukna för att vara där och på nåt sätt vet att hon ska bli där och att jag går min väg. Svårt är det för båda barnen alla mornar men de e int hysteriskt gallskriv. De kanske ha vari därför jag varit lite omotiverad med precis allt. Kännt mig lite ner och de känns ju bara så jävligt fel att måsta ha sina barn på dagis när de varje morgon är nåndera som tåras. Hur ska ja igen kuna sitta hemma och göra examensarbete som då när Adåele 1,9 år började och jag lämnade henne på dagis och körde hem för att laga på arbete full i värsta spyillamåendet. Kastade oftast upp lunchen men underligt långt kom jag ändå. Å kämpade bara att laga och försökte förtränga att hon va på dagis och varje moron grät vinkandes i fönstret. Ni vet riktigt skit morsa känsla å hur mycket hellre sku ja int ha sutti hemma med henne under en filt och läst böcker den januari februari. Jepp mycket myket hellre!
Men tyvärr kan man int riktigt alltid gå som de känns bäst i de här livet och jo jag kunde varit hemma ännu men då sku ja nog aldrig få mina studier klara eftersom barn nummer två redan var påväg. Är tacksam att jag lämpade den våren mer än nånsin för de är en väldigt stor skillnad med studier nu när man har två barn än då det bara fanns ett.
Nu vaknar de olika tider på natten, kvällarna är totalt möra ja bara sku vila lägga öga fast vid soffan och energin är ganska noll efter en del dagar. De är just nu speciellt då Minéa har så mycket nytt hon lärt sig och lär sig och de här med dagis har tärt mycket på bådas nattsömnar. Dom sover oroligt drömmer och sömnen är liksom lätt. Minéa sover från och till och har illa i sina stackars 8 tänder som alla nu med ens kkom igenom på varsin sida av framtänderna. Så har hon ju också börjat gå så tänderna och huvu fått sig när hon trillar omkull. Mitt på golvet utan att snubbla slinta eller någo bara tappa balansen och så trött att huvu for efter fast fallet annars var mjukt. munnen i golvet med tutten i så de spräclte tandköttet nästa da samma med en leksak hon bet i sedan tredje gången mot systers säng så de blödde lite och FJÄRDE FUCKING SISTA gången hoppas jag mot vardasrumsbordet så att bandet vid övretänderna sprack och hon blödde liksom i fan 5 timmar!!! jouren svarade inte i Borgå på 5 timmar när jag ville koncultera dom. Ett alternativt att köra dit fanns inte. Pratade med tre privata ställen och ingen ville ha oss dit då de främst var oro över tänderna och hur hårt slag det blev mot dem då de va omöjligt att se vart de direkt blödde. inga tänder ändå inåt eller uppå ttryckta. Dessa tre ville att de sku röntgas men nähe våra tandläkare gör int sånt. Redan strålningen och känslan att få någo foto grejer fixade på en ettåring var för mycket för dem. Skadan på lokaltapiola öppnades inte eftersom de ksu kosta mig nu över 50 euro av ovisshet. Tack och lov har jag ett år på mig att öppna skadan och tandläkaren kan skicka detta fans dyra intyg till försäkringsbolaget senare också. Vi väntar och ser om det är någo avvikande med mjölktänderna, vilket jag tvivlar, alla är redan påväg igenom. Hon visade bild på hur långt ifrån de permanenta är från mjölktänderna så de borde ju int ha stött varann ändå... Konstit bara att jag betalade 0 fö Adéles skada som nog var helt klar att måste öppnas. Och då heller togs int röntgen fast de borde. Man ser ju sen om dom fick en smäll när hennes tand flög ut. Ja sku önska de sku finnas tandskydd åt sånhäna hulivili ungar som e liksom med facet före överallt. Min kusin hade alltid brutna armar och ben som liten de ha vi hit tills sluppit....
På dagiet får man också höra varje dag att vi int ska undra om Minéa e lite blå här och där. Klart int hon e ju i den åldern de hör ju till och hon e nog int försiktig som Adéle var och ännu också är. Fast hon annars e hulivili så e hon betydligt lugnare än lillsyrran sin i den åldern. sku man kanske int tro... :D Båda är som dag och natt med helt olika typs personligheter,
På dagiset har vi fått höra bara gott om barnen och vilken mamma gläder det inte när man kommer efter barnen. Adéle är en favorit där och en sån gullis fick jag höra :D nyfiken och mottaglig små flickigt blyg och ändå modig samtidigt en salig blandning alltså :) Med i alla daghemsverksamhet hon e liksom sådär på vingar och glad och nöjd. De där busande från lilla sidans dagisgrupp fortsatte inte, Hon liksom växte till och de "stora flickorna" som hon kallar femmisarna är ju faktist en stor del förebilder åt henne. Klart man ser upp till äldre, de gjorde man ju själv. Samtidigt som ja fasar de. Hon som redan är så stor på sig ibland och sådär nojsig och såå men de ha int ännu syntats till någo. Och visst ska man lära sig att leka med alla.
Minéa hade tanterna också sinsimellan pratat om just idag. Hur hon helt liksom med ens blivit så duktig hon som ännu bara kröp när de började för hon va försiktig när de var andra barn går på heltid nu också på dagis och e med och touhur på som alla andra ljuvligt att se när man kommer och hämtar när hon bär på lädor kör med bilar eller petar på något annat och de där skratte och glädjen när man söker är ju helt de bästa man kan få. Lika så med Adéle de är stora kramar och stora lenden på kinderna fats de på morgonen varit små tårar snyft och försiktiga vinkningar. Minéa brukar bli i famnen på någon medan Adele vill vinka esam i rummet nuförtiden. Vet ju att de går och ser och tar hand om hennet om de är i smyg hon vill gråta så tröstad blir hon och tas med till lek eller oftast blir det morgonmål direkt sen. Minéa ha alltså börja förstå och går över till famnen själv sträcker händerna till tantorna men lägger huvu på deras bröst/ axel och börjar gråta.
Hemma har jag barnen en gång i veckan minst för att få lite ha på trimanhand hemmadagar tycker veckoslutets två där e totalt för kort tid och då e de å annorlunda när pappa är hemma. Adéle går på högvarv och huse e uppåner å suck de e skönt ti ha hemmadagar med om här busarna måst ja medge vi har våra egna rutiner och syslsor :)
De här e just nu också de bästa Minéa vet. Rita. Fick hem första dagistäckningen också :)
MAT?!?! jo nääi de tackar vi int nej åt! Matvraken våra <3
Helt suddiga bilder nu men beskriver ju henne lite.
Tavara spridaren i farten, de finns saker överallt å kläder... typ Adéles strumplåda runt om i huset utspritt när hon får tag i den.
Här kom hon in med " kappsäcken# ställde ner den gick ett varv och fundera tydligen va hon sku breda ut ti näst sen to hon sin kappsäcki och fortsatte sin färd vidare. :'D