i Juni hade vi dimissionsfest hemma hos föräldrarna, vi ville ha en trädgårdsfest för att nu en gång under sommaren ha något utomhus. I baktankarna låg föräldrarnas flytt från det stora huset då vi alla barn förutom yngsta har flyttat ut. Det känns ju alltid lite sorligt när mina föräldrar flyttat in där i sitt första egna hem och vi alla barn vuxit upp där under årens lopp och varit med om då huset byggts ut två gånger för att familjen vuxit. Även mina egna barn har fått ha ett och samma stora trygga ställe med fin omgivning och varmt ställe att vara och växa upp vid, vilket för mig kännts viktigt. För oss har det varit en rikedom att båda fäldrarna knagglat sig fram i upp och nerförsbackar och gett oss det fina hemmet och uppväxt. Jag har aldrig haft andra hem så det känns ju konstigt att de nu ser mot nytt hem att bygga bo i. Samma människor är vi runt om men det är alltid något extra i just det där barndomshem man vuxit upp vid!
Nå för att inte gråta mer firade vi alla tre flickor våra dimissioner 17.6.2017 Jag blev socionom och nästäldsta blev frissa och den tredje blev närvårdare.
Vi hade haft "möten" under våren över gästlista, meny, bänd och övrigt med att ställa till med fest och bjudning. Fast det "bara" var dimission och vanligt kaffe och kaka ville vi ju ändå ha något lite mer då vi engång alla firades samtidigt så vi bjöd på somrig plockmat, sallader, fisk, köttbullar, drycker som vi varit efter till Tallinn och allt sådant gott!
På onsdagen innan dimissionen hade jag examensseremoni på Arcada, först tänkte jag att nja ska ja nu delta, var ju då på A:s så vet ju vad det går ut på. Men sen tänkte ja att nä nog e de ju ändå annat då det är ens egna dimission och att jag efter alla år äntligen kommit ut ur skolan sku skippa det sku jag nog grubblat på i efterhand. Är nog nöjd. Att under studierna vara gravid med häftigt illamående och barn i olika trotsåldrar och vad man kan kalla ruuhkavuodet med barn hus studier jobb och fritidssysslor är inte från de lättaste valet men vi har klarart det!!
Onsdagen då dimissionssremonin var råkade vara en fin dag och jag hade tagit en extra ledig dag från jobbet. A hade samma måndag bytt jobb så han idest inte ta ledigt direkt så hade mamma med mig som fotograf och väskbärare :D vi skåladesedan på kvällen med A :)
På fredagen och lite på lördagen förstås ställde vi igång med att fixa allt.
lite foton innan de första började köra in på gården. A var med bändet hela dagen så de va tidvis lite stressigt med att hinna sköta barnen också :'') Men dom va duktiga hela långa dagen!
Min klänning var jag ganska nöjd med, sitter bra på mig och var ganska förmånlig då den var på rea i hm på nätet när jag beställde något då på våren.
saltiga bordet färdigt dukat
Pikafoto i farten på oss som typ får bli tackkort om jag sku ta och få tag och beställa de -_-' :''''D
det söta var ostkaka med kuningatar smak om jag minns rätt :D har og totalt glömt bort va den innehöll men det var det jag fixade. Sen prinsesstårta som går snabbt att slänga ihop och alltid är lika gott!! mudcakebitar och ballerinakex. choklad och chips
dessa fyra gossar man levt upp sin ungdom med, bara så obeskrivligt glad att ha dem!
herremannen som slöar är bara något av de finaste som finns !!!
Här satt vit till 2 på natten då vi påriktit började vara slut efter hela långa dagen och de andra beslöt sig att fara till krogen. Jag sku ha orka pina mig men jag bara visste allt som sku städas nästa dag så bestämde mig att ta det ett annat veckoslut, tror ni jag varit ? nej :D
Kändes overkigt att nu ha pappren i handen efter examensseremonin på skolan dagar innan och fått hem betyg i posten och allt det där med att greja ut sig ur skolan. Det var en mer utmanande vår än nånsin med studier, jobb dessutom vikarie inom nytt jobb för mig att jobba som barnträdgårdslärare på daghem, nog har jag jobbat som barnskötare men nu ha det pedagogiska ansvaret i en obekant grupp och få igång något samarbete med starka damer, huhhej! veckan efter dimissionen sökte jag fastanställningen till barnträdgårdslärare då platsen blev öppenslagen för att nu söka jobb då jag inte hade nån aning vad göra, hade inte funderta så mycket, ville lite allt...
Jag har haft de svåraste året nånsin i helhet då det gäller att välja åt vilket håll jag vill gå. Tuuuusenhundra ggr lättare att studera kan jag tala om för er! Sku ibland bara ha vila vara hemma och ta emot inhopparjobb då det ändå blev 3 turer i veckan i genomsnitt. Det som gjorde det svårare var ju att mina älskade man ju frågat mig om jag ändå sku må bättre så att vara hemma..... "men bli hem" har han sagt flera gånger, för hans del sku jag alltså gärna få vara här hemma. Jo ekonomist klarra vi oss nu, men vill vi nångång bygga garage eller fixa något större så går det bara int att jag sitter här hemma och tar emot jobb när det känns som så. Fast sen igen sku jag bra kunnat göra de nu en tid och i all ro låta allt mjukna och komma nån vart, eller så inte. Att sen jämähtä här var inget alternativ, jag valde att stanna som barnträdgårdslärare och "studera" framåt med de utmaningar och utveckling som skett under våren och hösten. Jag växer igen som yrkesmänniska med den kunkspa och erfarenhet än att jag skulle blivit här hemma. Jäkligt tungt e de, med barn i precis samma åldrar som mina gena och de beter sig som hemma på dagis nutidens barn, respekten e värdelös.. får se hur länge jag orkar. Tar en dag i sänder, det orkar jag bäst.
