Förlossningsberättelsen

Vill börja med att påminna att allas förlossning och alla förlossning är alldeles olika. Alltid har man ju något man förberett sig för och någonslags förlossningsplan för att bygga upp styrkan och känna sig något säker under just den situation som är igång.

För min del gick förlossning bra och smidigt. Jag hade föreställt mig något längre och mer smärtfullt än vad det för min del sen sist och slutligen var.

Förlossningen startade alltså med vattenavgång i små mängder lördagen 6.4. Som jag tidigare berättat att jag var osäker med. Och då det sedan slutade för hela dagen tog både jag och barnmorskan i telefonen på söndagen en slutsats på att det knappast var det, men jag skulle följa med. Nå  under söndagskvällen 7.4 såg vi på film och vilade på soffan och det kom igen en "liraus" ljus genomskilning ickeluktande vätska. Sammandragningtarna blev intenisvar och sjukare, men inte så farliga att jag inte skulle har kunnat somna för stunden. Vaknade under natten, gick på toan, gick här hemma i gången, böt ställningar i sängen och andades lugnt och bra in via näsan ut genom munnen, det lättade. Efter kl 6 steg jag upp, åt morgonmål och väckte A. Nu måste jag ringa och åka in för att se hur långt det är om det satt igång och om det verkligen var vatten som gått!

8.30 var vi på förlossningsavdelningen där jag lades på kurva och undersöktes. Sammandragningar med 8 minuters mellanrum riktigt passligt starka. Kanalen var försvunnen och jag var öppen 2 cm.
Kunde int tro det, eftersom inte mina sammandragningar enligt mig själv var så starka att man sku tycka att de sku börjat såhär.  Testet var positivt för barnvattnet. Eftersom det gått 2 dygn måste jag stanna inne och förlossningen skulle under dagen startas om inte den för sig själv skulle börja gå vidare. Antibiotika sku jag få för att hindra inflammationsrisk för både mig och babyn.

Vi flyttades till vilorummet. A flyttade bilen och hämtade ner min sjukhusväska jag försäkerhetsskull packat med mig. Somtur! var ju ganska säker på att bli hemskickad ännu. Vi chillade i rummet skämtade och funderade när babyn är här, tippade nog på att de sku gå till midnatt och nytt datum innan babyn är utanför
Fick värmepåsar att ha på magen under sammandragningen kändes bra och skönt.

11 tiden blev det lunch. Nu började sammandragningarna vara såpas starka att jag bara måste röra på mig eller sittandes luta bakåt för att andas igenom dem. Vi gick en stor del runt på avdelningen läste tidningar och hade faktist riktigt roligt. :)

13 tiden fick jag kanyl i handen. Första misslyckades så blev stucken flera gånger. Barnmorskan sa att de här e oftast de värsta under förlossningen enlig föderskorna. Jag kan nästan hålla med! Ai fy anamma så obehagligt !! Sedan fick jag sjukhuskläder och var på kurva igen. Allt ganska vanligt, sammandragningarna bara sjukare och effektivare.

Gick med Evan (gåställningen) runt i korridoren och lutade på den och hängde över A.

15.30 fick jag antibiotikan varefter barnmorskan rekomenderade att vi sku gå ut och ta frisk luft. Gick runt på sjukhusområdet vid sammandragningarna stannade jag hängde. Nu kändes de svårt att koncentrera sig på att andas. Då vi kom tillbaka sa ja att ja har svårt att veta om ja ska röra på mig, sitta eller stanna allt känns så lika illa.

Här blev det byte av barnmorksa. Hon ville lägga mig på kurva och sedan se vad skedet där nere var. Fortfarande samma men verkade vara effektivare nu.
16.35 gick vattnet helt plötsligt, bara forsade längs mina ben och sängen. Nu låg jag där i kurva och visste int hur ja sku vara, försökte brumma med rösten knep A i handen varje gång de kom sammandragning nu under 5 minuter. Började känna mig konstig och som jag inte mer var på den här världen.

17 tiden slapp jag i duschen.A stannade i vilorummet, jag ville vara ifred för mig själv en stund. Bara darrade och kände svindel. Där fanns bollar jag kunde ligga mot, sitta på. Försökte allt men inget kändes bra, vid varje sammandragning satt jag mig ner på golvet lite sidlänges och andades igenom dem, stod och lutade mot ett armstöd. Kände att jag måste på toan NU! Gick och tömde alla tarmar vilket lättade på darrandet. A kom med mig nu i duschen för ytterligare 10 minuter. Sedan fick det vara bra. Fick kall saft.

Då jag kom ut 17.45 ville jag ha något smärtlindrande så jag kunde vila och samla krafter. Barnmorskan sa att vi nu kunde flyttas oss till förlossningssalen och se vad vi kan ta bla.a lustgas, men vila kunde vi inte mera....
Barnmorskan var underbar. En yngre hurtig kvinna som tog allt lite på skämt och samtidigt var hon lugn då hon berättade allt för oss

18 tiden kollade hon läget då A flyttade alla våra grejor till rummet. " Nåjaa isä täällä ollaan nyt noin 7 cm auki ja vauva on hyvin tulossa alaspäin" och ett stort leende. Hjälp tänkte jag och andades in lustgas i lugn takt i god tid innan sammandragningen blev hemsk. Hon frågade om jag möjligen ville ha någon smärtlindring, men epidural skulle vi nog int mera hinna med, eller den sku kunna vara dåligt sedan för barnet ( bli slö) Men det fanns andra. Sa att jag int vet, visste ju int, men att jag nog vill ha bedövning där nere ifall jag spricker. Inget akut behov av annat just nu...
Efter en stund kom det några rejäla sjuka sammandragningar, vi var ensama i rummet då höjde jag rösten och bad A trycka på knappen, skrek att den kommer, kände behov av att pressa. Hon kom in smålog och kollade läget 9 cm öppen!!! sedan 10!
För mig gick det bra att taima och andas lugnt fick massor beröm över min lugnhet! Flera gånger frågade hon hur jag mår när jag är så lugn. Att skönt att jag kan lyssna på kroppen och jobba vidare barnet.

Nu frågade hon om jag möjligen kunde komma ner på golvet och stå och luta mot sängen och en säck. Det kändes bra. Andades och tog lustgas. Hon gick ut och in i rummet och var borta alltid då de värsta sammandragningar kom, förstås :D Nå nu kände jag att jag måste trycka ner sådär som att skita bara från fel hål!!! Skrek vi ringde klockan. Hon rusade in och skrattade att "ponnista jos siltä tuntuu! Vauva laskeutuu hyvin ja nyt on pää kohta täällä."

Lite innan 19 lutade hon brevid mig på sängen och log och sa glatt och fiilis "att kohta se tulee, ei ehkä ihan seittemäks keretä mut ei kauaa mee enää" och blinkade med ögonen!
Jag pressade vid sammandragningarna och det lättade. Sku ja int ha gjort de sku de ha kännts jätteilla. Sådär som när man håller emot skitbråska!

Vi funderade om ja sku ha sutti på stol på golvet och pappan varit bakom men då de sen blev sådär håsit kröp jag upp i sängen tillbaka och 19.30 började krystningsskedet på allvar. Måste ge bort lustgasen och fy vad man blev fast i den!
Prövade på sida, men de kändes int bra eftersom ja int fick tillräcklig styrka. Satte mig halvisttande i sängen och vid varje sammandragning sku ja pressa så länge jag bara orkade. Kändes intressant då man lite nånstans kände hur den kom neråt och utåt. Men tog int alls sjukt.bara sammandragningen som jäklades!  Fick paikallispuudutus där nere.
Mina sammndargningar började ha för långa mellanrum så hon lade dropp som sku göra dem intensivare.
Pressade så länge jag orkade vid varje sammandragning och sen var huvudet i hålet. Hon frågade om vi vill känna men ja kände mig så borta att ja int orka sträcka mig och pappa hörde int ens att hon fråga :D
De rusade in en till barnmorska som tittade tiden och höll i mitt andra ben då jag krystade.
Babyn svängde sig lite på sidan vid utgången så jag lyssnade bara på barnmorksna som talade med henne " ai sä mahuit kääntymään vähän niinku sivuttain, no tuleppa niin jo siltä tuntuu!" Ja kände inget!
Nå några långa pressar och 19.49 var hon född!! <3 Lyftes upp över mig och under mitt linne. Där låg hon och knös medan vi pressade ut moderkakan som var 620g, pappa fick klippa navelsträngen. Han meddelade till närmaste om den fina flicka vi fått. :)

För min del blev det några stygn inne i slidan och sen några y formade skrapun som redan är borta. Blödde lite extra en vanligt men själv märkte ja nog inget. Tog några dagar innan ja kunde se hur de så ut där nere. men inget märkvärdigare, ser helt normalt ut egentligen :)

19 minuter är krystningstiden och 3h30 minuter är hela aktiva förlossningen!
En snabb förlossning på alla sätt för en förstföderska. Flickan fick poängen 9,9,10 <3

Är så tacksam över att A var så intresserad och med under hela förlossningen och kämpade vid krystningsskedet, lugnade då de behövdes.  och höll om mig då det kändes så! Enligt honom var det cokså en helt underbar upplevesle han int sku va vila missa!
Nu goser och myser han med flickan massor! Han byter och tvättar och pysslar gärna med henne! skönt nog så får jag också gjort någo eftersom hon till en stor del hänger på bröstet.

De bästa jag har <3

Hungern var enorm eftersom ja nu int precis kunde tänka på mat under hela dagen..
mys och god med mina båda kära!

Andra kvällen :)