Läste just riktigt gamla uppdateringar från februari tills fröken föddes. Hur annorlunda min skrivstil var. Jag skrev en massa tankar känslor och om mitt väntande. Nu har allt ändrats och bloggen handlar mer om Adéle och hennes utveckling. Hur man sådär omedvetet och kanske lite medvetet skriver och följer med de viktigaste i sitt liv. Tidigare var det mina tankar om en stor förändring och en stor mage som fick mig att må mycket dåligt. Just nu handlar vår vardag främst om Adéle och hur vi som familj fungerar, vad vi sysslar med och hur våra vardagar ser ut. Just nu är Adéles utveckling mer stillsam känner jag trots att hon kring jul lärde sig helt massor. Börjar vara som ett litet barn. De där lilla spädbarnet har nu börjat bli ett småbarn med egen vilja då de int går som hon vill eller vägrar lägga blöjan på då hon helst sku krypa naki helatiden.
Står upp precis överallt mot allt och mot alla, man blir ju helt slut, men hon är myyyycket nöjdare när hon lärde sig röra sig!!
Själv börjar jag den 9 januari "vård av barn". Föräldraledigheten tar alltså slut. Ett tecken på svart och vitt att tiden går otroligt fort och snart har vi ett springande barn här hemma.
I slutet av mars kommer jag fortsätta mina socionom-studier och göra en kort 5 poängares kurs och några veckors praktik som jag alltså får förkortad pga arbetsärfarenhet. Var i November till hemvården och diskuterade om studierna och jobbet.
Bättre förman kan jag inte ha! Att känna sig så välkommen tillbaka trots att jag inte har någon fastanställning höjer nog motivation och gläder mig mycket.
"sinua on kysytty moneen otteesen, ihanaa saada sinut takaisin töihin kanssamme!"
Jag kommer göra min korta äldreomsorgspraktik inom mer administrativa sysslor. Som socionom kan jag också bli förman tex på hemvården. Ser mycket fram emot den här våren och sommaren! Kommer att vara med förmannen och andra papperasarbetaren samt på dagscentralen och stöda äldres socialafärdigheter med lite program.
Efter praktiken i maj kommer jag att direkt att fortsätta där inom mina normala hemvårdarsysslor och jobba där maj-juni. Känner att de här är som en liten "comeback" i allt som nu ändrats och glidit helt ifrån mig på alla sätt. Allting blev så annorlunda med mitt liv då jag varit så fäst vi en liten baby. Inget jobb inga studier bara varit hemma och försökt vara så social som en hemmamamma kan vara då alla närmaste jobbar eller studerar nånstans! Är mer än glad att komma igång igen.
Min mamma, Adéles mommo kommer bli alterneringsledig vilket ja säkert skrivit om tidigare. Så de känns också lättare med tanke på fexibla tider och kuskanden hit och dit. A kommer jobba från mars till september igen, lika som ifjol och sedan ha någon vecka ledig under sommaren så vi också hinner vara tillsammans som en familj och inte ta för mycket uppgifter åt oss. De är nog inte lätt att studera jobba och ha barn kan jag tro, men de ser vi i vår!
En resa till Åland ska vi göra med både min familj och Adéles famo!
...A snålar och påminner varje dag om att han vill åka nånstans var de e varmt och bara glömma den här mörka stressiga vardagen. Men vi samlar pengar helatiden, kanske nästa vinter om de är varmt nånstans :)
De e svårt att skriva om sånt som int e aktuellt i sitt liv, som hemmamamma har man int kanske allti så mycket annat att skriva om än sin baby o vardagen kring de :) fast nu e de roligt att läsa om tankar o känslor o! då blir de mera personligt :)
VastaaPoistaDe stämmer. Tankarna var kanske starkast då allt var helt nytt men nu sådär 9 mån efter så börjar den här ruliansen gå på rutin och de känns int alls mer lika nervöst :) Skönt på sitt sätt!
Poista