En gnutta stolt mamma

Åååå så dom här växer så fort undan. Bara smiter ur händerna. De sker igen en hel massa i utvecklingen. Kanske för att de igen kommer såndäna mer självständiga utvecklingsskeden. Man kryper och hänger inte i famnen resten av sitt liv utan barnet springer nog om en tid och resten av sitt liv. De finns också intresse som trycker ut dessa skeden ur barnet. De e ju en hel massa som påverkar de att man utvecklas.

Vill själv. Vi har lite "trotsig fas" som äntligen börjat. Hon ha ju vari så lugn hit tills i sin helhet. De där typiska slänga saker eller sig själv när man nekar eller tar bort något som inte tillhör henne har börjat. De e ett skede ja med lite iver har vänta på. Hur temperamentisk månne hon blir?!Visst e hon och varit lite piru redan sen liten men nu börjar dom där riktiga dragen komma fram. Vi är både  jag och A lite envisa men kanske ändå jag som drar den där temperamenten till stacken.

Sen igen så beter nog barnet sig helt olika när man är hemma eller i byn. De ju hemma man kan skrika ifrån sig och visa precis alla sina känslor vad som känns tokigt. De e bekant miljö bekanta rutiner allt de där "vanliga": Jag märker redan att e vi hemma hos våra föräldrar så är det försiktigare. De e bekant men varje gång lite nytt. Men allt mer ha hon nog börja vänja sej att vara annanstans och kryper nog bort och undersöker ställen. De beror nog lite på dagen, ibland hänger man i famnen en hel dag. De sk aman ju å få!

Vi har, JAG( A e nog så städig av sig att han int tycker de ska vara så myky mat på honom åtminstone :D) har övat tillsammans med Adéle att äta själv. Och jestas idag äntligen åt hon sin halva morongröt SJÄLV!!!!
Då ja så på henne så pella hon och vifta med skeden full av gröt så de va på golv bord stol och fröken, men när jag låtsades som om jag int så så satt hon skeden i munnen och tog lite till. Ja e nog stolt över henne och lite över mig själv som redan hade lust att ge upp och ta en paus. De va ju int någo dess värre, men de där pellande och på flit roddande som vid alla 5 måltider såg ut som ett kaos redan började ta emot. Men gav int upp och vilket lyckat resultat. Adéle åt då vid 7-8 mån nångång med skeden, la den i munnen när ja la mat på den men sen sluta hon helt totalt. Hon har alltid haft sin sked på bordet i handen men fort också ner på golvet och väntar att den ska lyftas upp. Mer vari som någo leksak.
Pipmuggen, alltså såndän nokkamuki med hård pip ha hon vägra totalt, Men nu funkar den också och hon vässer sina tänder med den också.

mumsig gröt som int e lika mäktig som havregrynsgröt är KARU , kaura-ruis, myllynparas.

1 års kalas planeringsstress till näst. Damen som ska laga vår bröllopskaka ska också göra Adéles 1 års kaka, hon älskar att baka och bara väntar på beställningar. Förmånlig och smaken bara smälter i munnen!

Ska göra en skiss på hudan kaka ja vi vill ha, hmm när ja int har nån skillnad ja tycker allt duger som är i barnstil med pigga vårfärger och så sku de ju gärna få vara någo figur som fröken känner igen. Mumin, katt, fjäril, hmm de där ljusröda kattån tycker ja redan e lite out och hon vet ju int va de e så därför hellre fast findus som ser ut som jack :)

 Min lilla loppa blir 1!!!!!!!!! nu övar hon att stå dagligen släpper sådär påflit men börjar alltid skratta av stolthet så hon måst sätta sig .
Hennes kaka som vi fick i februari som hade blivi över på en fest, vitsi ja åt upp allt! toffee/kinuski grädde banan och lingon som fyllning. Mäktigt och sött.