Att ha en två åring i huset

Tänk vad tiden går!!

Just knyste jag ut de där lilla skruttet och nu är det två år sen redan!

Eftersom de e sååå länge sen jag skrivit någo blir de här lite mer beskrivande text hurudan tösen är just nu i två års ålder och vilka mina tankar är. De är nog den finaste skatt vi har och varje dag småler jag åt henne i olika situationer. Hon är just nu väldigt utmanande och testar oss så långt hon kan men så finns de där dagar och stunder man bara sku vila pussa ner henne och int släppa låss när hon kryper upp i famnen paijar och småpratar och vi drar båda två åt oss den där härligaste och viktigaste anknytning. De är mycket fart på här hemma och en del dagar kan hon knappt koncentrera sig på att leka någå utan går längs väggar och bara breder ut allt hurman än sku försöka vara med och stöda att koncentrera sig. men ofta sysslar och pysslar hon och pratar på med oss och vi är en del av leken oberoende vad vi gör samtidigt. (just nu sitter jag ofta på golvet och skriver på skoluppgifter, vilken skitmorsa alltså!!)

En stor och duktig flicka har hon under de två år utvecklats till.
Tycker nästan de ha gått lite för fort o "lätt" med allt utvecklande. I synnerhet de här med förståelse, pottan, prata, äta själv och intresse av allt möjligt. Fast samtidigt är hon ju ingen babys mera. De där konkreta som man verkligen ser att hon lär sig super fort. Hon är intresserad att vara med och pynja och hjälpa till med allt och som jag tidigare redan sakt så de där "mina itse" varit här en god stund och fortsätter ju bara. Roligt nog men lite tungt när de nu int alltid går att göra allt själv.
De gick bättre då som hon lärt sig klä på och av sig när allt var roligt och hon va så stolt...men nu får man nog alltid lite strida och hon springer åt motsatt håll vad man önskar, snyter näsan i soffan och ritar överallt med sina pennor. Riktigt sånt dänt hon gör riktigt på flit i harmen för att testa sina gränser. Brukar ju ibland lite ryta till men försöker att förklara varför man int gör så och kan int hon rita i sitt häfte så åker pennorna bort, då är hon för liten ännu om hon int vet var man klottar. Då brukar hon ju fatta när dom far på jäähy fastän hn först blir helt tusans sur. Också att sitta själv på jäähy kan hon i värsta fall få göra när man sakt till x antal gånger både snällt och mer surt!

Utomhus leker hon mer än gärna och då brukar kläderna åka på fort. Ut å gå för att se på hepporna. plocka tussilagon som redan en tid tittt fram och gräva i alla dik och pölar hon bara har åtgång till. De e kanske lite besvärligt när hon ska plaska i allt och int fattar att man int kan hoppa ner i ett dike sådär bara.
Väntar på att fixa i ordning runt lekstugan med blommor, möbler och lite "balkongsträplattor" utanför huset så att man ska kuna ha bord och stolar utan att sjunka ner i den mjuka jorden. Mysigt med picknick ju! Springer jumpar och hoppar både inomhus och utomhus. Går gärna långa vägar redan.
Hoppa på jumppan från bärtil e så kova juttu nu, hon kan ju värser utan till redan :D
Samma med pippi filmerna. Sjunger gör hon nästan oavbrutet så härligt när vi ibland märker att vi alla tre hoilar på samma sång :D
Innomhus leker hon gärna med dockorna, bilarna och hennes pappas och farbros gamla bilhus som typ kan braka ihop när som helst :D och fantasin ha börja löpa, en dag kan en bil vara bil en annan sekund båt och dockorna mår både bra och dåligt gråter och har kisibrått och sjukt i tårna. Och en hel del mer. Ritar olika figurer på papper som oftast föreställer något. inte bara dra med pennan över pappret utan hon berättar vad hon ritar.

Måltider och vila e de hon kanske tydligast testar oss med. var gränserna går och hur dåligt man kan bete sig innan mam och pap blir tokiga! Hon äter annars varierande, minskat betydligt på portionerna vilket är helt normalt vid den här åldern. Växten stannar ju upp och så småningom kan man lugna sig och int behöva byta klädstorlek med 3 månaders mellanrum! Hon åt som en häst hela sina nästan 2 år men i januari börja hon minska lite. Å blev nirso, blandar mycket runt allt på tallriken. Hälla mjölk och såå går ju int så bra. Ännu får man hjälpa lite och hålla i utan att hon blir galen men de är viktigt att hon får hålla i nånstans när man konret gör någonting.
Lunchen sjunker nog oftast allt men sen middagen kan vara lite knepig, fast vi sku äta lite senare. Fast hon ätit mindre så int e kvällsmålet någo större sen. Oftast vill hon ha frukt och smörgås och smakar nog på gröten men sällan äter hon upp den. Dricker super bra allt och vill tilome ha vatten under kvällen mitt i leken.
problemet enligt mig nu, var man borde vara extra koncekvent men suck o stön mitt i sin egen mat att strida. Springa bort mitt i maten och sen ska hon tillbaka å äta när vi sakt att då e de tack och brukar ju bestämt söka henne tillbaka då de int finns orsak att gå bort.
Vila sover hon på dagis ca 1½ timme och äter bra där både mat och mellanmål å moronmål också fast hon ätit hemma :D Hemma så kan de variera från att somna på 15 min till 2 h stridande. Sover oftast nästan 2h inne i sin säng. Vagnen lämna vi bort i januari redan. De blev till inget när hon vant sig att sova inne.

Snäll är hon ju för det mesta på dagis med barn och vuxna och positivt får man bara höra hit tills, hon ha lite börja prata och visa fram sitt temperament bland dom andra barnen. Där e myky busiga pojkar så de smittar väl av...men kontakt med vuxna har hon fortfarande int visa så stort intresse för. trygg måste hon ju känna isg eftersom hon nog oftast blir där helt gärna. lite moronkråtit kan de ju ibalnd vara och gömmer isg bakom våra ben eller kryper upp i famnen. Ska bli samtal med egenvårdaren nu så får vi diskutera mera.
Snäll som bara något med mommo och famo och inga problem med någo. Men de e väl typist!?!

Lite hårdhänt e hon ännu nog å ja fattar int vart de kommit, för int slår vi varann här hemma!!!?Visar riktigt miner och gör någo som hon absolut vet att hon int kankse borde göra, kniper, river, slår och efter de så paijar hon som förlåt om hon gör de med smile i grinet. Men då de e dom dä trots dagarna så kastar hon saker, river ner saker, skryttar och häller upp och ner drycker. Precis sånt dänt smått som man ju kankse själv int sku orka helatiden när man annars e trött och är stressad och har nerverna lite på spänn. Har nog vari lite extra tiukka och snäsig åt henne på sistone just pga allt de här.. försöker sen bara tänka att okej nu e de int såå farligt att räkna ti tie och säg någo tydligt och förklara vad som int nu var okej. De bara int just nu e de lättaste. Men gör jag int de här nu årdentligt blir de difinitivt int lättare längs med åren. De har jag nog praktisk erfarenhet av via mitt yrke.

Hänger byk och väljer ju naturligtvis sina egna kläder främst undisar och strumpor som hon hänger prydligt på sträcket. Även viktigt att få salva in sig själv och helst av allt så sku int vi få lägga på henne någå. Brukar bli lite gråt och skrik alla kvällar. Riktigt ibland kan hon lägga sig på mage och simma på sin handduk medan nåndera smörjar. Hon har nu kortisonsalva och vanlig superfuktande salva för sin atopiska hy. Var ju till hudläkaren och visade henne när de int med dom här salvorna hjälpt. kortisonen ha nog hjält men de kan man ju int smörja så myky.

Hon väljer fortfarande lite vem hon pratar med och för och "kenen kuullen" hon är stum en lång tid innan hon sen kopplar av och kommenterar ju precis allt! Är man nånstans och nån går på wc så vet nog alla de, eller någo annat sånt därt och mer tassigt observerar hon och informerar.
Härligt när hon pratar och förklara sånt som hänt under dagen. Här en dag sa hon att tico hunden söndra snöbollarna ute när dom sku laga snögubbe med famo, int ordagrant men väldigt tydligt. De nog för att famo berättade vad de sysslat med och påminde henne om de. Men härligt nog att få höra sånt som hänt av henne själv också och hur hon lever in sig så i de med miner och röster och andra gester.

Adéle skulle lämna tuttarna till skatungarna. Blev så tokig här en dag i slutet av mars. Hon va ju int själv helt av samma åsikt men vi ha tala om att ge dom åt fågelungarna nu under våren när hon fyller år. Vi talar mycket om att hon snart har födelsedag å vad hon fyller. Hon ha gått runt med paketpappersrulle å sakt grattis :D försöker int få henne att bli nån stor gammal flicka men den där tuttgrejen ha blivi sån show att bättre bara nu att säga goodbye för den så småningom. Vår lillastora . Vi ha krama å gosa extra mycket nu å hon säger själv när hon kommer hem från dagis hej mamma å sen sööööötnooos å pussas. På påskjippot tyckt jag hon så sådär liten ut på dagisgården att ja fick lite illa själv ti va att vi lämna både natt å dagsvila tutten lite plötsligt bort... men vi ha som sagt prata här nu under sistone vem som behöver tutt å kollat på bilder av babyn osv.

Oi oi här blev en massa av allt, hoppas de int ble allt för negativ ton. Men 2 års tråts e ju faktist en av de svåraste både för barn och föräldrar. Busisen  <3