Klart jaa? jag borde väl veta som väntar andra barnet hur sammandragningar ska kännas som en vaner mamma? är det så? när det är övningssammandragningar, de sammandragningar som närmar sig vid förlossning, öppningsskedet och förlossnings sammandragningar, dom där verkliga.
Men trots att jag fött ett barn är jag inte säker vilken värk som är vad och vad som borde kollas. Klagar inte i onödan har varit min stil sedan alltid och mensvärk så har jag inte haft nånsin så mycket så vet själv att jag har en ganska hög smärttröskel.
Jag måste erkänna att jag med Adéle knappt hade några "onödiga" värkar eller sammandragningar. Jag kände att magen blev hård men alla sammandragningar kände jag inte. Först när jag blev mammaledig och hemma i v 35 så kunde jag känna lite tydligare men aldrig hade jag någon mensvärk. jag satt ju och var beredd att åka hem ännu 6h före hon föddes eftersom värkarna inte kändes tillräckligt sjuka trots att de hade en hög topp nog när dom kom.
I den här graviditeten hade jag mensvärk redan innan plusset och de ha fortsatt i vågor hela dessa nu in i 26 veckor. Hur man ska tolka de vet jag int. Samtidigt så är de inte dagligen, de är inte alltid så sjukt och de kommer och går från en minuts värk till några timmars, främst under kvällarna. Satt vid datorn och gjorde läxor och de höll på med värk och sammandraging sen blev det lugnt till nån minut och så fortsatte de igen. De "roliga" e att de har ingen skillnad vad jag sysslat med under dagarna utan de kommer när de nu kommer. Främst tror jag de hä e stressrelaterat. Jag har totalt för mycket att tänka på och hålla i ordning. Då de värker får jag lägga handen på nedremagen och luta bakåt för att de värker till, kniper inte utan molar. På höger sida vid ljumsken har jag med högre topp en värk som också håller i sig ca 1 minut och inte alla dagar men kan komma flera gånger till dagen, sådär som jag tycker man ibland annars kan ha int nu som blindtarmsvärk (har int erfanhet men då ska man nog hålla på att dö :O) De sku ju också med tanke på jobb som är mer fysiskt än det jag nu gjort i 3månader vara bra med ett läkarbesök. Då kan jag ju få grönt ljus av läkaren att jobba.
Jag hoppas så mycket att jag klarar av att jobba för mitt ben mår bra, magen är nu int så i vägen och jag behöver sociala kontakter jag sku bli galen av att bara vara hemma. Kollegorn jag jobbat med i 5 år är viktigare än man sku tro och jag trivs på mitt jobb.
Jag har iaf bestämt att ta ut min mammaledighet från den 11.7 och då slutar den ungefär 20.5.2016, var efter jag ännu är hemma med hemvårdsstödet, eftersom de här inte pengamessigt har nån skillnad då jag går med minimistöden i båda och den pengen är samma. som föräldrapengen. Kan jag inte jobba alls i sommar kommer jag söka mammaledigt redan från sista juni för att få pengar lite tidigare. Barnbidrag fundera jag kanske vara sneaky och söka först retroaktivt till julen. Får se.
Nåja från att har klagat tog jag tag i saken eftersom mina molande värkar och sammandragningar fortsatte på morgonen efter de regelbundna 3 h i går kväll. Gick in till min rådistant efter morgonens team och till min tur var där ju förstås inte rådgivningsläkare förrän om 2 veckor!!. Men i jouren fanns en som jobbat som rådisläkare så de va inte bortkastat besök. Annars sku ja hellre haft mina värkar än gått till nån perus läkare. Nå ultramaskinen fanns inte i de rumme så för dens skull skickade läkaren mej till Borgå!!ingen lust att åka men hon ville att de sku ultras.. Hon sa nog att allt verkar helt lugnt där nere och hon ville ju inte rota så mycket heller. De ha vari de ja också lite försökt undvika och därför inte klaga i "onödan". Nå hade en supertrevlig läkare i borgå som var så personlig att jag aldrig träffat en så hurtig läkare. Hon ultrade och tryckte ganska hårt på blygbenet och de är nog de som håller på att breda på sig, var värken kommer ifrån samtidigt som babyn ligger ganska lågt med huvudet där vid benet så de kan också påverka de här sjukheterna. Babyn hade int ännu börja borra ner sig men är nog envist "påväg ut". Hon sa att hon nog rekomenderar ett väldigt stadigt bälte åt mig, sånt som verkligen e tajt. Så de är next på shoppinglistan. Men de att molande och sammandragningarna kommer samtidigt under kvällarna får ja ju bara följa med och kanske undvika hemst fysiska rörelser. Men hon sa när jag sa att jag vill jobba att "gå du i lugn och ro till jobbet" du ser ju sen om de blir värre men just nu finns de inget som sku sådär fysiskt annars hindra. Livmoderhalsen var riktigt lång ännu och allt de var bra. En busig unge bara som trycker på lite. Och jag med mina lösa höft dessutom så kan de också påverka de där hur bäckenet breder ut sig. Dessutom sa hon att har man hård mage kan de orsaka allt de här !?! :O
Men nu e ja lugnare och tar en dag i sänder. Sen när dom verkligen är sjuka så tar jag kontakt annars får jag väl bara leva med de här molandevärkarna och sammandragningarna. Vi bestämde inte någon tid att kolla upp eftersom allt nu var stängt ännu. Men känner jag för så ska ja ju ringa.
Babyn mådde ju bra väger nästan 700g och var livlig viftade med händer och när vi sku se ansiktet la babyn båda händerna framför och ville absolut int att vi sku se henne. Och inga testiklar som sku ha åkt ner :)
ja ha haft helt tvärt om igen, me charlie känd ja ju sammandragningana lika som dåmdär första som börja komma när de va dags så under nästan hela graviditeten medan ja nu int typ märker när den blir hård men då så sa läkarn åt mej att foglossningen kan ha en sån verkan att man känner sammandragningana som värkar utan att dom egentligen har nån dessto större effekt än vanliga sammandragningar när de övar.. :)
VastaaPoistaJaaa de e så olika! Jag har haft bättre i höftet med ischiasen under den här graviditeten, kanske int lika stor foglossning heller som trycker på nu när de redan en gång brett på bäckenet. Men de att de va såpas starka värkar och regelbundna sammandragningar så här tidigt var/är ju ännu lite mystiskt, men så länge inget börjat öppna sig så e jag nöjd och lever normalt. Har annars en hög smärttröskel så värkarna var ju ganska starka. Men de e väl bara att följa med.
VastaaPoista