Jaa så är det i de här huset.
Vår minsting har redan sedan en månad tillbaka besökt pottan alla gånger hon har nöd.
De började då hon började få fastföda i januari som hon brukade behöva hjälp med kakkande. Höll i hennes ben medan hon jobbade med att kakka med blöjan på men hon låg och den situationen blev tillsammans. Hon har alltid haft tydliga ljud när det är något på gång. Så de ha vari ganska lätt att se när hon pruttar och sträcker sig och försöker klämma. Hon söker min ögonkontakt. Å den där glädjen när jag lyfter upp och vi sätter oss på pottan. Oftast kommer de direkt efter en stund, om int så har hätän gått om.
Hon tar alltid åt sig något att se på och ha i handen medan hon koncentrear sig.
Idag drog hon Adéles kallenaka som jag lyfte fram åt henne för att int samla damm i skåpet breve. Hon börjar tycka små detaljer är intressanta. Men hon här den mindre bryr sig mer om prasslet och smaken ;)
Plommonet och mycket vätska ha vi nu fått magen att bli lite mjukare, den va lite hård då vi började med mat, men när hon så gärna åt så gav vi ju nog fast jag alltid tänkte sådär att hoppas de int stoppar tarmarna. Har ändå gett väldigt lös mat för att de int ska bli som en sten. Bra har det gått.
Kisa ha hon int nånsin ännu på pottan de kommer sällan annars heller direkt utan hon måst nog luftbada nästan 20-30 minuter ibland. Morgonkisit när jag väcker henne sku säkert komma men då e de nog bara snabbt blöjbyte medan Adéle är på pottan, men snart övar vi nog även kisande och isynnerhet de som jag vet när de kommer. Tycker ändå redan de här steget med kakkande är stort. Men vad när barnet har ont i magen coh så gärna hellre med smile på kinderna kakkar på pottan då fortsätter man väl för barnets bästa. Inte har jag ändå något emot att byta en bajsblöja heller. Tycker bara tarmen töms så mycket bättre så här! Taimar oftast till eftermiddag eller kväll så då e man ju oftast hemma.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Lämna gärna några tankar!