Byter veckor igen, just 39 och rådgivning!

Kan int fatta att den här graviditeten "börjar vara här". De ha gått så fort nu senaste månaderna. Fast samtidigt så väntar jag nog, jag bara sväller alltså svullnaden börjar komma, precis som med Adéle så från vecka 37-> så svällde mina lår upp till knöna men även smalbenen vristena och hela kroppen i jömn takt. De  enog därför jag mår så illa och känner mig som en värre flodhäst, säger nog bara att de som verkligen måste gå till v 42 innan babyn föds har jag nog medlidande för! De här e hemst å de som int behövt vara med om sista veckors svullnad kan int en förstå hur jävla illa man mår.
Hui urk. Jag bara gäspar och gäspar och tycker ja int gör annat än klagar. Samtidigt som jag inte kan klaga på att graviditeten sådär annars nu sku ha vari hemsk, har ju haft låg mage och annars kunnat röra mig utan smärtor och sånt. Men nog börjar de vara tungt. Adéle vill stup i kvarten i famnen hon e helt hopplös och jag vill ju så gärna gosa och kramas och gör så gott jag kan men ibland måst jag ju bara säga att nej int nu att ja har faktist ont i magen. Värst e de ju då man har en sammandragning på gång och magen är hård och redan annars ganska sjuk speciellt där nere. Inga sjuka sammandragningar ännu. Så börjar bli lite otolig med att inte ha någo program samtidigt som jag e så trött att jag knappt orkar fundera på att måsta plocka upp någo saker från golvet och lite städa, damsugar nu lite här och där då de verkligen behövs. ja har totalt noll energi mera och bara måst lägga mej ibalnd på soffan eller golvet med Adéle och med ena handen lite leka. De e de här som e så trist när de där boande energin tar slut.

Våran stackare vakna 2 tiden inatt och skrek hysteriskt kisi, kisi, mamma kisi kom, och ja skrek bara tillbaka till först att men vännen de gör ingenting och hon svara att sängenne e typ sönder av de coh helt hysterisk titta hon på den lilla pölen hon hade under sig helt broken heart. Jag tröstade och lugnade att misstag händer att vi tvättar upp lakanen de gör ingenting vi går till duschrummet.När vi gick ur rummet skrek hon ännu pappa,pappaaa kisi kom nu va de int mera så gråtigt men hela familjen sku ju stiga upp, så ja la pappa att ta lakanen från sängen medan ja to hand om lillgumman. Då lugna hon sig också :D Hon kisa ju ännu resten i pottan så de va ju int hela blåsan som tömdes men för henne va de nog en stor sak. Tillsammans där medan vi la nya lakan la hon på pyjamas och nya undisar och blev helt pigg och sku nog i sin säng men när allt va klart bäddat så to hon sin katt å trasa å sa mammas och pappas säng :D Så jaaa ja orka intstrida den kvällen men vi ha börja vara mer tiukka nu att int ha henne dit när hon nog somnar i egen säng och sover där till morgonen om hon vaknar p natten (vilke peppar peppar varit väldit sällan på sistone, de e bara jag som springer på wc)

Rådgivning idag
de som ja främst va intresserad att se var magmåttet som nu var ett jättemått vike ja int va överraskad över känner nu mer rörelser fram än bak och babyn ha hog placera sog helt annorlunda trots att den var fixad redan för en vecka sedan! 33 cm!!!
Urin rent
Rr: 119/64
hjärtljuden 130+
viken stigit 300g
å annars allt helt bra!

 Så man kan se ut och känna sig iaf. Runt rumpan har ja typ samma mått som magen. Svullnaden kommer värst på höften. Mage 38+5

Måndasinvesterar möss och vantlådan med pyjamas på till halva dan typ! Vi kan ju int vara ute förrän på eftermiddan, elle rkna och kan de beror ju på ork och vilja och visst kan man ju göra allt också på skuggig fuktig gård men just nu e min energi noll. Men den där armade terassen saknar jag så tusans myky!!! vi ha missa så många fina solsken där framme vid gården nu när de i två veckor ska vara helsol!!! ja blir ju tokig därför också nervena e mer på spänn :P Men annars e de helt skönt nog att vara hemma med Adéle och bara vara. Så kan int säga att ja har någå ti klaga egentligen fats de kanske låter så i tonen :D

Annars väntar jag ju på förlossningen hur de kommer gå den här gången med allt. De e ju roligt och intressant att spekulrea och fundera och känna efter hur kroppen ger signaler och när man ska tolka dem och hur. Dessutom s aju barnmorskan senast då Adéle just lades på mitt börst att "tiedoks iskälle niin tässä on supersynnyttäjä, eli kymmenen lisää" Då Adéle kom ut dessutom lite snett (3690g) utan att jag dess mera ens sprack sönder så jag måst vara gjord där nere för att föda barn. Men vi ser hur de går den här gången. :D 

Hikka har den här tösen typ 3 gånger om dagen iaf vilket är de där levnadstecknet tydligast för mig. Känner ju int som sakt alla rörelser som ultrat visar. jag trodde den här va en lugn typ men alla ultratanter ha sakt att de e livlig tapaus :O