Storesysters förberedelse

Har för mig själv tänkt mycket hur Adéle reagerat på de att jag har en baby i min mage och vi snart kommer vara en större familj med ett barn till, "lillesyster" som hon ofta kallar babyn. Hon märkte nog redan vid illamående att mamma int mår helt bra och var väldigt snäll och pappas flicka med allt, alltså möjlig. Hon lät mig må illa " i fred" då de verkligen var som värst och jag inte kunde något och kastade upp flera gånger om dagen. Hon hade sina och pappas juttun, pussla bygga legon och de bästa, vara ute med pappa och åka pulka i backen eller då de va som isigast slede. Så roligt, tiden gick ju sen ganska fort och de började ju ljusna redan i februari, dagarna blev längre. Jag hade hemma henne en hel del nog bara för att hinna vara hemma med henne. Å tacksam är jag för det nog. För sen började min skolstress och Adéle pratade ju bara om läxor då A finslipade på sitt exmensarbete och jag stressade med praktik extra breddstudie och dessutom var lite slut i huvu av graviditeten. Men bra gick de. Först när magen började växa börja hon lägga märke i att där är en baby i magen. Ännu under våren då magen lite började synas och vi pratade om babyn så reagerade hon int så stort. Vi hade "tuttkämpandet" och jag pratade mycket om små djurungar och babysar och småfåglar och ägg som kläcks. Inte alltså bara om babyn i magen. Hon börja bli helt fachinerad i alla kaukalon och barnvagnar osm hon såg och hon gick fram och ville se babyn.
Vi började i maj läsa böcker om att bli storesyster och de va då som hon verkligen började inse att vi ska få en baby. och kunde börja spegla dem i boken till oss också.
Hon har alltid lekt mycket med dockor men nu har lekarna blivit verkliga och hon förklarar och sköter och sysslar precis som med ett riktigt barn. Byter blöja, nattar, ger tutten, klär av och på och lagar mat. Hon har nu börjat vagga vagnen fram å tibaka sådär som jag vaggar henne i vagnen (hon somnar bäst så nästan nuförtiden, skönt, ja sparar mina fötter med att bara stå). Hennes favorit böcker var ju att bli storesyster och hon började känna och paija om magen och hade tudelade känslor. Oftast postiva men också frågade hon "slå magen?" ochh såg frågande ut. Men mest varma tankar har hon. Hon har under sommaren berättat mycket hur man är med småbarn. "Försiktigt paija, babyn har småsmå tår. Paija på kinden." Hon sitter ibland för sig själv och funderar. Och sen de som verkar vara viktigast "supamjölk" hon ska mata babyn med tuttflaska. Hon leker också själv att hon är baby. "Adéle vill ha varm mjölk kan hon säga och kan Adéle få supamjölk?." Supamjölk brukar vi kalla tisumjölk så kan ibland laga varm komjölk åt henne och man får ju förklara och förklara och diskutera å de e så kiva när man faktist kan skapa djupa diksussioner med vår 2,4 åring prick idag!  (8.8)Tänk så tiden går!
Hon har nog de ganska tungt och man märker att hon reagerar starkt tidvis på att de snart kommer en baby som behöver mycket. Skötbord har hon åt sin baby på bykkorgen brevid vår lavuar i hjälpköket och så får hon ju vara med och titta. Hon älskar att gå igenom alla grejer som e babyns, leksaker och kläder, vill krypa upp i babyns säng diskuterar mycket vems vagn är vems. just nu är ju sovvvagnen starkt hennes, de må den nu vara. ja har ju en koppa att ha i smilen som vi nu använder ytterst sällan. man kan ha den åt babyn och ta fast racen åt Adéle om man ska nånstans eller så bara P&T:n.
Hon ha lagt sig ofta nu senaste veckan på golvet och vill ha blöja på :D Men de finns alltid de där glimt skätet i hennes öga. Men hon visar ändå i mina ögon på någo sätt att glöm int mej jag är också liten. Å de  ehon ju nog. De e nog skönt att vara hemma med henne fastän de nog börjar vara tungt. Hon märker att ja e trött och säger de, "mamma är trött, mamma har ont i magen, babyn sparkar"
Så både skönt att hon har en förståelse men samtidigt så kämpar man ju bara för att vara rättvis och verkligen också ge allt man bara hinner och kan åt henne, då hon redan förstår så mycket! Ja brukar syssla mycket med mitt eget och babyns grejer, nu haft lite paus ja e så slut. Men hon e me där, hon har dockan i sittern å i kaukalon och sköter dem som jag beskrev. Mycket hon speglar från hur vi tar hand om henne vilke e ganska roligt att se. Hon satt en dag med dockan i famnen och höll i dens händer, "se på mig titta på mamma" sa hon åt dockan och babblade på ngåot. Jag fick lite roligt åt mig själv. De har ju int så stor betydelse om barnet ser den vuxna i ögonen den tar nog åt sig de som behövs tas ändå brukar jag försöka för att få henne att förstå å lyssna att hon gjort något tokigt och borde rätta till det( då hon slår någon tex). Å de märker man nog på henne. Hon testar nog mycket nu sina gränser och oss med det. De e tungt då de oftast går ut över andra hon e bråkig med andra och tittar oss djupt i ögonen då. Ibland känner jag mig helt rådlös, ja e så trött jag orkar int fundera ja sku int orka ta tag i, men man bara måste. Stor skillnad e de här hemma också. Hon har just nu noll respekt för A. Hon springer tusen gånger gapskrattandes ut ur sovrummet står på huvu och försöker få igenom allt isynnerhet med kvällssysslor. Medan hon med mig väldigt sällan sätter emot och lägger sig ganska snällt, vi bråkar inte ja behöver int bli arg på henne. utan vi läser sjunger och så kan hon ibland komma ut ur rummet med någo ärende eller de att hon int får sömn men int alls de där bråkiga testandet. Så de e ja mest stressad över när babyn är här hur kvällarna ska gå om jag har ett barn under armen och andra ska nattas med lite bråk... Men nog ska de gå bra, hoppas de här två års trotset lite avtar :) Fast de kommer ju nya reaktioner å de är minsann inte lätt att bli storesyster de har jag erfarenhet av 3 gånger själv! Men visst e de de finaste man kan bli!