Förlossningsberättelse med sötnos nummer två!

Något mer detaljerat måst man ju skriva för att ha som minne i framtiden hur det gått till. Och är det för mycke detaljer behöver man int läsa. Tycker en förlossning är det naturligaste som kan ske så håller inte dess mer stängt nån information  :)

samma arpi som senast :D alla moronbilder är suddiga förstås. Kvällen 41+5 då jag int hade nån aning om annat än igångsättning.

Vi hade igångsättning insatt till kl 9 den 8.9 och det jag visste och förberett mig på var kurva till först sedan läkargranskning som på basen av tillståndet där nere också skulle bestämma hur igångsättningen påbörjas. Fredagen innan under läkargranskningen snurrade hon väldigt länge och visst fick jag värkar och ut kom massor slem och hinnor/väggar. Allt var mjukt då och de kunde med god tur ha startat, men inte. Hon sade då att spräcka hinnorna i mitt fall kunde gå väldigt bra och de sku vara lättast då babyn är här nere nästan ute så den föds nog direkt. Så var förberedd på en snabb förlossning samtidigt som de var lite skrämmande tanke då de int fysiskt e så bra för allt där nere att föda för fort.

Den 8.9 kl ca 5 halv 6 tror jag klockan var när Adéle kröp upp mellan oss och jag svängde på mig till sida. Då kände jag en värk och trodde de bara var för att jag hade kisi brott men också efter toabesöket kom det en. De va lite som en kniv mitt på nedremagen blandat med redi mensvärk. Har haft ont utan att de ha gjort någå extra så tänkte int ens på att de kunde vara start. La mig på soffan istället för så illa kändes de att jag int ville gå ti sängen brevid ett sparkande barn. Kl 6.15 steg jag upp för att fixa morgonsyssor innan vi sku åka iväg. Fick nog vilat där på soffan men sammandragningarna höll på regelbundet, int så sjuka att ja sku måsta stanna upp sådär jätteextra. 

Duschade fixade mig klar väckte A medan jag åt och packade de sista. Fönade håret väckte dottern och kl 7.50 åkte vi iväg mot dagis. Regelbundna lite mer sjuka sammandragningar. 

Klockan i bilen är bra att räkna med. Prick 7 minuter imellan värkarna. När vi kom ti dagis va de så att jag hoppades de int blir sjukare men de gick bra. Andades bara å kunde vara normal, ingen märkte. Jag sa ju bara glatt att de nog verkar som att de satt igång imorse för sig själv, mer än de visste jag ju int ens själv :D.

Kl 8.55 gick ja ti infon å anmäld mig men sa att jag nog har sammandragningar redan, men att på kurva måst jag ju iaf. Så hon i infon ringd direkt ti barnmorskan och sa att jag säkert blir flyttad från start direkt till förlossningsavdelningen "jag ser att du nog har sjuka värkar". Tyckte väl ja så lidande ut då de råka vara en sammandragning just där vid disken :D.

Barnmorskan kom glatt med mina papper å sa att vi nog skippar läkarn att vi ser sen om de int framskrider hur vi ger fart på de. 

Kl 9.30 när vi nu luggit där och sammandragningarna fortfarande va ganska lika som i bilen redan enligt maskinen gick dom mellan 11-60. Hon kollade där nere. Hon smaila å sa att "koitappa arvata mikä tilanne täällä on" vad tror ja själv. . Hmn sa ja att de där ca 3cm va ja ju i fredas att säkert ganska samma med tanke på sammandragningarna. Nå 5 cm galant och iaf till 8 cm får jag dej venytettyä upp om int nästan 10. Att "tää syntyy kyl tästä just". Vad vill jag ha för smärtlindring? Ööö nå int nu ännu någå dess mer behov. Dusch sku va skönt men int ännu sa jag. Nå hon mena att nu el så hinner jag int alls förrän sen efter att babyn föts :D 

Klädde på sjukiskläder å gick ti förlossningssalen där hon sto å skratta vid dörren hur ja kan komma sådär lugnt som inget mitt i förlossningen :p efter hennes putande å töjande börja dom där fortfarande ca 6 mins mellanrum sammandragningar vara sjukare och jag fick syre å lustgas 50/50% å de höll ja på och andades länge och vi hade lite tråkit nästan där att vänta att de sku starta ordentligt. 

I ett skede kolla hon igen ca 10.30 nu galant ca 8 cm öppen utan töjning å fick mej ti 10 nog. Hon försökte med nageln få hål på hinnan men den va seg och hon sa att helt när jag vill så kan hon spräcka, jag sa att nå väntar några sammandragningar till men sen blev hon fast vid nån annan för de to länge innan nån kom, tänkte nog ren ringa på klockan. (En gång ringde jag klockan å de va då som jag kände att ja sku kuna börja krysta men idest int göra de där stående på golvet)

Vi va alltså ensama ganska länge å jag stod mot sängen andades å de skönaste var att A vid varje sammandragning massera runt på min korsrygg de gjorde den där hemska mensvärken mildare. 

Kl 11.50 kom hon å fråga om jag vill föda nu el efter maten. Var hungrig så valde att äta. Vi de här lage börja sammandragningarna va såpas sjuka att de vek i benen lite men vid paus nu på ca 2minuter mellan sammandragningarna så sprang jag å åt å tibaka ti lustgasen. Nu kändes de så att jag ville ha hinnorna spräckta. Barnmorskan ble fast med en annan klient så de ble byte å hon den här andra som int visste någå gick å fråga om hon ska spräcka. Nå äntligen ca 12.40 spräcktes dom å då ble de fort en känsla att måsta pressa för att de tog bort de där sjuka när jag gjorde de. 

Ca 13.15 började jag på allvar pressa fast jag kände att mina sammandragningar enligt mig själv va för sällan när de va ca 2 min imellan men bra gick de. Jag testade sitta en stund men de kändes int bra. Var snett å fick ingen fart.ville upp i sängen å då gick de fortare. Krystade vid varje sammandragning fast de int kändes så å de kändes mer som att klämma skit sa jag då babyn lå så nära ändtarmen att ja ble att krysta uppåt utåt. Hon sa att de är nog hördu babyn som är påväg att ja ser huvu här helatiden. Jassåå :D Int alls så skönt att trycka den här gången utan lokalbedövning där nere.

Så kände jag bra hur hon kom ut kl 13.31. Men sjukt to de int! Som att ha lite hård mage som de flesta haft i sina liv å man tror röven ska spricka. Nå nej ;) Sedan en stund senare föddes moderkakan som ju nästan e lika stor som babyn haha :D 

Jag ville ju förstås veta om jag gick sönder någå för allt känner man ju int själv. Men nej, någå skrapu som hon sa att ser ut som en katt sku ha skrapa. Å den skrapun ha ja int känt av ens. De som var sjukast var nog de där pressande i hela nedredelen min symfys e sjuk fortfarande 5 dagar senare men nu har den där sjuka känslan mer där i rumpan farit bort. Hoppades så på att int få någå hemoroider!

Men sådär som vitsord gav jag en 8 för att jag tyckte de va tungt utan bra sammandragningar. Men jag hade ingen kanyl så de gav int nån fart via dropp, sku ha kuna göra mera skada när nere in i mej om hon sku ha komi störtandes, Därför är jag glad att vi tog det lugnt och inte direkt spräckte hinnorna för då sku hon ju ha flygi ut, vike hon nu också gjorde, bra att hon hann få i henne. A sa att hon kom med ett sånt saakelis tryck jämfört med Adéle som också kom fort när jag började krysta. 

Min hela från kl 5 den första sammandragningen började de räkna den här gången så ca 8 h blev det alltsomallt. 

Poäng fick den här sötnosen 9,10,10 <3 

Vi sku tippa på vad hon vägde när jag suttit och ammat henne i 2 h och jag sa att nu vill ja upp min rumpa domnar :D så vi fick kaffe och ätbart och jag sa att ca 3400g kanske för hon har så smal rumpa. A mena att nog 3500 och 3550 var hon ju sen och 51 cm lång. Den här gången hade dom massa tid att ge oss och vi fick själv riktigt nästan be att få fara bort från salen för de ble trist där :D Jag satt ju där och blödde ut de där onödiga och sen duschade jag av mig medan A klädde på och annars å så hade dom A att göra en massa mer än senast. Nu sku han själv tvätta och hjälpa att mäta, klä på och hålla henne. De kändes bra tyckte vi båda. Senast håsa dom ju bara och mätte Adéle ensam. Så sådär annars så ble den där förlossningen en postiv upplevelse på alla sätt. 

Dit under ligger hon och suger. Hon e lite piggare vid bröstet än syster sin och slutar int äta förrän hon är mätt så de känns bra och tryggt att veta att hon är proppfull!