keskiviikko 2. syyskuuta 2015

Sista mödrarådgivningsbesöket

Så hemst!
jag hade tänkt att int behöva gå på de sista rådisbesöket. De va ju den dagen Adéle föddes som jag hade inprickat det.
Men nej här e allt som vanligt och sammandragningarna ha igen minskat ytterligare så har int känt av någå annat än mensvärk då den trycker ooch sjunkit ner ännu en bit.
Magmåttet var nu 32 (34 senaste vecka)
Huvu fick hon int mer tag i och sa att de är fråga om några cm så e den ut, så hoppas ju på att de är som en fjärt då att klämma ut :D
Hjärtljuden fick hon taget så lågt att de nästan var från min ljumske. 135+
Annars allt som de brukar blodtrycket mätte ja två gånger. Först 118/62 och sedan 109/ 61 och pulsen de där samma 80 som vari lite störande hela graviditeten.
Urinet va ännu protein +- men eftersom blodtrycket e bra så e de ingen hätä ju. Mår annars bra förutom att ja helatiden har en spän känsla i huvu å e helt slut och mör i kroppen.
De som är tyngts e nog de här väntande och pga en snabb första spontan förlossning så vill jag ju int ha för myky program insatt åt mig heller och orkar int heller. Bara går och väntar på att när de nu må ska börja kännas nånstans någå. En dag känns som en vecka. Jag har noll lust att göra någå här inne och inte ute heller. Skogspromenader ha vi nu gjort med Adéle, lite tvinna runtpå gården, kollat på dvd och lekt i rummet. Huse ser ut som ett bobnedslag. Just så de känns bra att åka in till sjukis. Men jag hinner ju med pikastädning imoron ännu då Adéle är på dagis. :)

De e nog jännä hur fysiskt aktiv jag än varit så får jag int ens magen att bli hård. igår skuffade jag en bit av gräsmattan med Adéle bara för att få gjort annat än ligga och tycka synd om mig :D

Ringde mödrapolin för att få tid till övertidskontroll. De sku bli måndag men dom hade någo så att de int får ta emot nån alls på hela dagen så hon sa att då klämmer hon hellre in mig till fredagen för tisdagen går nog lite långt. Hon skrattade när jag sa att de passar mig perfekt. Så på fredag kl 8.30 kontrollen. Talade med min rådgivningstant om hurudana känslor jag har för kontrollen (som vi då antog blir måndag) hon fråga om jag tänker låta dom skicka hem mig. Jag sa nog direkt att nej helst int för då ha ju 2 veckor just gått så vad hjälper de dom, Föda ska ja ju ändå dit om de nu då sku varit måndag eller nån annan da där om de sku läggas in en dag för start om de int på nån da sku ha börja ske någo. Tror nog ja då psykiskt sku va så trött att ja säkert sku gå in i nån babybluce period ännu när de redan kännts tusen gånger värre än veckan som jag gick över med Adéle. Kanske för att så många frågat helatiden om ja ännu e hemma. Nå ser ni väl? och när de Är beräknat. jaaa då svarar jag när det VAR beräknat, typ folk i butiken man int sett så ofta å de int vet exakt. De att hela min familj och släkt e otåliga och kramar om magen och talar att kom ut nu, Föräldrana som e på resa och sa att ja int ska föda under tiden utan antingen klämma ut den före eller sen vänta tills dom kommer hem. Å de som ja nog sa att va de värsta när de var kirppis i byn på städdagen va de nån som kom och sa att de finns fina mammakläder (halare) där ute på stången när jag kollade på kläder åt Adéle. Jo tack sa ja men jag hoppas nog den här istället börjar komma ut då jag redan är förbi beräknade........ Jag har själv städat alla mammakläder i en låda undan och sku borda gå igenom och sälja bort sånt ja int vill ha mera. Men man vet ju int med storlek ifall de kommer en tredje nångång. A luta en dag fram och sa åt magen att "man kan int laga fler när dom int vill koma ut" Då måste ja nog lite skratta :')

Nå Adéles dagis startade idag och är egentligen tacksam att de var som en vanlig start på vardagen så att de inte blev så att hon känner så att hon blir "skuffad åt sidan" när babysen kommer. Utan vardagsstart oberoende om babyn är här eller inte. Så fick själv följa in och även samma imoron. A blir att söka henne då min bil har någå fel IGEN. Få fnatt snart. Alltid någå konstiga lampor som lyser eller de att den int startar. Annars världen bästa bil men nu under senaste år ha den nog vari lite kråtiger. Fast nog e den ju gammal men int SÅ gammal att den borde ha så här myky fel. Har ändå tyckt att japanska bilar är bra och pålitliga och håller vårt klimat men min tycks vara nån sekunda bil....Ikväll far vi och hälsar på syrran och brorsan, länge sen sist! Dom bor nu hela veckan tillsammans när mam och pap e borta. Och andra syrran med sin ihquga pojkvän sköter huset :)

Nåja men nu ska vi inte deppa oss, har redan bättre känsla att få veta hur de är där nere och vad de tycker. Men lite envis kanske ja ändå tänker vara. Har nog inget emot att vara på bb på vå bröllopsdag, har ju gott om tid och ro att fundera på ett år tillbaka på den finaste dag jag haft med min man familj och släkt och vänner! skåla hinner man ju sen! Kan ju int bli en finare gåva som att få dofta på sitt under! <3
 Sådan skillnad beroende på hur babyn ligger. ibland tror jag magen ska spricka och ibland tror jag den faller ut när den hänger dit nere. Men nu hade den ju sjunkit ännu mer trotsatt den redan varit fixerad sedan v 37och nästan 1 vecka mellan bilderna är det.

Å ännu någå ja måst tillägga. Har nog känt mig som världens dummaste mest oromantiska och minst kärleksfulla fru och tycker helt synd om min man. Hela graviditeten ha ja haft sådär rör int mej.
Idag kom de suurlähettiläät i radion. Förlåt älskling, ja typ börja vråla för kände ju igen mig själv i första versen

"Pitääks sun aina sanoo älä lääpi kun mä kosketan ja
Pitääks sun aina kysyy mitä tuijotat kun katson sua kauan
Hei pitääks sun aina kääntyy pois kun mä yritän koskettaa sua kaulaan
Pitääks sun aina olla niin helvetin hankala.."


4 kommenttia:

  1. domdär övertidsdagana e nog bara så jobbiga.. Hoppas nu den lilla sku börja titta ut! Minns domdär veckona me charlie när man gick över, för de första tungt för kroppen men framförall tungt för psyke, man gick kring väggana å bara ville att någo sku hända å fick tips om att göra de ena å de andra men ingenting funka...

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Verkligen.. med adele va ja lite insatt på att hon går över å vardagen kändes på nåt sätt bara fortsätta normalt å kag hade iaf hopp då jag hade sammandragningar å vattne börja fara osv men NU.....inget, liksom inget tecken som gör mig så frustrerad. Men nu vet ja ju vi e ganska nära. ;)

      Poista
    2. joo nu e de ju bara några dagar kvar :) ja hadd int heller någo känningar va ja kommer ihåg domdär sista veckona, sen när ja fick tiden ti igångsättning å ja lixom klara av att påriktit slappna av helt å hålle så starta de ju direkt nästa moron. Man tänker ju int sej att nästa ska gå mer över än första, de måst ju säkert kännas ganska jobbit...

      Poista
    3. Joo minns nog då du å va helt "sönder" å viken synd att måst gå så långt att få tider å allt e helt åt fanders.. men hur de sen satt igång va ju lyckat. Önskar själv å att de ska starta själv så fort som möjligt men de e nog för tungt att vänta å måsta gå in i 43 veckan innan de e igång!?! :p

      Poista

Lämna gärna några tankar!